Bio: World Invasion: Battle Los Angeles

Foton copyright (c) UIP

Tänk, jag hade det på känn. Jag hade det på känn!

Att den här filmen skulle vara fullkomligt osebar, alltså.

Jag vet inte varför, men jag hade långt innan pressvisningen skapat mig en bild av hur WORLD INVASION: BATTLE LOS ANGELES skulle vara, och kyss Karlsson om den inte verkligen är precis så. Nä, förresten, den är värre! Inte blev det bättre av att en kollega som redan sett filmen utomlands sa "Du kommer att tycka den är tradig!".

Jag gillar självklart Aaron Eckhart, han tillhör mina favoritskådespelare - men jag undrar vad fan han har i den här rullen att göra. Vad fick honom att tacka ja till rollen? Visst - en fet lönecheck, skulle jag tro. Men ändå!

Här spelar Echart sergeant Michael Nantz, en osedvan-
ligt plikt-
trogen och patriotisk marin-
kårs-
soldat. Alldeles i början av filmen regnar det meteorer över Los Angeles och andra städer. Jo min själ om det inte är rymdinvasion på gång!

Illasinnade rymdvarelser har anfallit Jorden, så nu blir det till att panga loss - så in i helvete, pågar och töser!

Nantz och en pluton ledd av löjtnant Elena Santos (Michelle Rodriguez) ska ta sig till en polisstation på fientlig mark, där de ska rädda ett gäng civilister.

Det är vad filmen går ut på. Skjuta, skjuta, skjuta - in och rädda folket - ut igen och skjuta, skjuta, skjuta.

Regissören Jonathan Liebesman (Kärleksman?!) har tidigare gjort den halvtaskiga skräckfilmen DARKNESS FALLS och THE TEXAS CHAIN SAW MASSACRE: THE BEGINNING, som jag tyckte var överraskande bra. Men den här gången har han presterat en hemsk film. Han har valt att filma det hela med handhållen kamera. Det är ett förbannat viftande mest hela tiden. WORLD INVASION varar 116 långa minuter, och bortsett från en stund i mitten när hjältarna pratar med folket de räddat, så pangar och spränger man konstant. Konstant.

Här finns inte mycket dialog. Den dialog som existerar är mest av typen "He was the best damn Marine I've ever met!". Och så skjuter man lite till. Och lite till. Och ännu lite till. Eftersom filmen har åldersgränsen PG-13 i USA, är det hela ganska oblodigt, så det är inget underhållningsvärde modell RAMBO på slaktandet.

Rymdvarelserna får man knappt se alls. En sekund här, en sekund där, och får man se dem längre stunder, så är det i extrema närbilder, så att man fortfarande inte riktigt ser hur de ser ut. Liebesman hade lika gärna kunnat låta några killar rulla in sig i staniol och låtsas vara rymdvarelser, eftersom man ändå knappt hinner se på dem.

Ja, det här är en tradig film. Den är irriterande. Den är påfestande att titta på. Inga av de medverkande får någon närmare presentation. Varför ska jag bry mig om de här människorna?

WORLD INVASION: BATTLE LOS ANGELES känns som en kombination av INDEPENDENCE DAY och DISTRICT 9, med manus av en journalist från GUNS & AMMO, och med en epileptiker som filmfotograf.

Argh!

Jag gissar att mockbusterbolaget The Asylums cash-in BATTLE OF LOS LANGELES med Nia Peeples, som snart släpps på DVD i Sverige, är mycket bättre...

 

 

 

 

(Biopremiär 20/4)