Bio: Tomorrow, When the War Began

Foton copyright (c) UIP

Australiska TOMORROW, WHEN THE WAR BEGAN visade sig inte alls vara den typ av film jag trodde det skulle vara. Det här är den film som spelade in mest pengar i Australien förra året och den bygger på en populär roman av John Marsden, som jag förstås inte läst eller ens hört talas om. Här i Malmö har filmen gått upp på Spegeln, som är något av en arthousebiograf.

Därför blev jag förvånad när det jag fick se visade sig vara en helfestlig australisk version av gamla fina 80-talsrafflet RED DAWN! Det var länge sedan vi fick se tonåringar panga kommunister så att blodet stänker, så visst är filmen välkommen.

Det börjar med lantlig superidyll. Den Australiska Drömmen (om nu en sådan finns) visar sig från sin bästa sida, med trevlig småstad, stora, flotta gårdar, solindränkta landskap, leende, rågblonda karlakarlar som lassar hö och sköter djur und so weiter. Och så introduceras vi för 18-åriga Ellie (kalaskexet Caitlin Stasey) och hennes bästis Corrie (Rachel Hurd-Wood). Av någon anledning får de för sig att de ska bege sig in i vildmarken och campa några dagar tillsammans med några andra ungdomar. Men vilka ungdomar ska de ha med sig?

Tydligen har Ellie och Corrie väldigt få kompisar, för de ringer runt och bjuder in en samling flyktigt bekanta typer - och självklart är alla så olika typer att de aldrig skulle umgås i verkligheten. Förutom en snubbe Corrie är kär i, är det en småkriminell kille med grekiskt ursprung (han ser ut som en korsning mellan Zlatan, Rambo och en pizzabagare), en blond, rik bimbo, en religiös tös och en pianist som jobbar på sina föräldrars kinakrog. Det enda de har gemensamt är att de är bildsköna. Förutom hon den religiösa, som ser tradig ut och har stöddiga ben. Tillsammans snubblar de här omkring i skogen och det är uppsluppet och tjosan-hejsan.

Men på natten ser de en massa stridsflygplan, flera dussin, passera över dem (en väldigt suggestiv scen). De återvänder hem. Inte nog med att de hittar Ellies hund död, Ellies hem står tomt. Även de andra ungdomarnas hem är övergivna. Var håller alla hus?

Jo, förstår ni, medan våra käcka huvudpersoner var på camping, invaderades Australien av en anonym, främmande makt. Stadsborna hålls fångna i ett läger i mitt i stan. Ellie och hennes vänner flyr först, men inser att det bara finns en sak att göra: slå tillbaka! Så dessa tonåringar som saknar militär utbildning och väl knappt har hållit i vapen, beväpnar sig och blir rebeller.

TOMORROW, WHEN THE WAR BEGAN är regidebut för Stuart Beattie, en man som tidigare främst varit manusförfattare och som sådan varit inblandad i en lång rad blockbusters som PIRATES OF THE CARIBBEAN. Jag missade pressvisningen, eftersom den var samtidigt som den av SUCKER PUNCH, så jag gick på Malmöpremiären. Filmen visas i Spegelns minsta salong och publiken var fåtalig, bara några stycken.

När vi för första gången fick se de invaderande soldaterna och hur grymt de behandlar sina fångar, reste sig en man i publiken och lämnade salongen för att inte komma tillbaka. Även om man aldrig får veta varifrån styrkorna kommer, gör man genast antaganden. Soldaterna har asiatiska drag - och det är svårt att inte tänka på Nordkorea. I RED DAWN var det ryssar. Nordkoreaner är rätt logiskt. Men tydligen är språket de pratar påhittat. Killen som lämnade salongen tyckte kanske att det var upprörande med en etnisk armé, det är ju alltid bättre med nazister som fienden; vita västeuropéer med tveksam politisk ideologi är bättre att hata och skjuta på.

En del actionscener är riktigt maffiga med feta explosioner och grejor. En scen där tonåringarna gömmer sig nattetid i ett hus medan en helikopter cirklar runt det blir spännande på riktigt. Men ofta blir händelserna och actionscenerna mest härligt fjantiga. Som när Ellie kör en grävskopa fort som fan, runt, runt i stan och jagas av fienden - vilka kör något slags dune-buggies försedda med kulsprutor! De ser ut att vara hämtade ur en Mad Max-film. Bilarna hoppar fram över avsatser och har sig. Plötsligt närmar sig Beatties film INVASION U.S.A. - det enda som saknas är att Chuck Norris, klädd helt i jeans och iförd handskar, dyker upp och säger "Time to die!".

Tempot är alldeles för ojämnt. Ibland uppstår stora pauser när hjältarna sitter och diskuterar och ofta pratar om annat än den jobbiga situation de hamnat i. De pratar om kärlek och relationer. En tjej läser en bok och säger att den är bättre än filmversionen, varpå Ellie säger "Books usually are" - hm, kritiserar Stuart Beattie, som även skrivit manuset, sig själv?

För en gångs skull spelas inte tonåringarna av 30-åringar. Åtminstone tjejerna är bara marginellt äldre än arton, killarna är lite äldre. Och TOMORROW, WHEN THE WAR BEGAN borde gå hem hos tonårspubliken. Och tonårspubliken håller sig till Filmstaden. Därför lär filmen floppa åtminstone i Malmö.

I vilket fall är det här kul och underhållande. Nygjord 80-talsaction, det var inte igår. Och en uppföljare är på väg.

(Biopremiär 8/4)