Bio: Outrage

De senaste femton-tjugo åren har folk utgått från att jag gillar Takeshi Kitano, de har liksom bara tagit det för givet. Jag vet inte riktigt varför. Antagligen därför att jag under 1990-talet skrev väldigt mycket om John Woo och Hongkongaction. Folk trodde väl att, tja, gillar jag kinesiska gangsterfilmer, gillar jag väl även japanska.

Men att jämföra Kitano med Woo är som att jämföra äpplen med bananer. Kitano har en helt annan stil och gör en annan typ av filmer., även om många av dem är våldsamma dramer om yakuzan. Och nej - jag har aldrig tillhört Kitanos fans. Jag har nog sett de flesta av hans filmer. En del av dem tycker jag är helt okej, några är lite skojiga. De flesta är skittråkiga. Jag har vänner som tycker att Takeshi Kitano, som kallar sig Beat Takeshi när han skådespelar, är hur cool som helst, medan jag själv inte riktigt kan se hans charm.

De senaste filmerna Kitano regisserat har blivit feta floppar. Därför beslutade han sig för att gå tillbaka till sina rötter och göra en kommersiell, våldsam yakuzafilm, så han skrev och regisserade OUTRAGE, som fick sin världspremiär i Cannes förra året.

Jag antar att jag bör berätta lite om vad den här filmen handlar om. Det är tammefan lättare sagt än gjort. Men här är ett försök:

Sanmo-kai är ett stort gangstersyndikat som kontrollerar Kantoregionen. En herre vid namn Kato ber sin högra hand Ikemoto sätta dit Murasefamiljen för deras knarkhandel. Ikemoto i sin tur ber den ärrade gamle gangstern Otoma (Kitano själv) från just familjen Murase att utföra grejen. Murase blir skitförbannade på Ikemotofamiljen. 

Damtidigt börjar en av gangsterfamiljerna - jag minns inte vilken - utpressa en afrikansk man som jobbar på ett litet afrikanskt lands ambassad.

En våldsam maktkamp tar sin början, Ikemotos börjar döda Murases. Murases dödar Ikemotos. Afrikanerna är rädda. Och jag undrar vaffan det är som försiggår.

Första halvan av OUTRAGE består bara av att folk pratar. Sammanbitna, gravallvarliga japanska män i mörka kostymer. De sitter kring bord. De hotar varandra. Och jag vet aldrig vem som är vem. Vem som tillhör vilken familj. Jösses, vad det blir tråkigt! Det är väldigt svårt att engageras när man aldrig vet vem som är vem och vilka de jobbar för.

Halvvägs in börjar filmen bli våldsam. Ja jävlar, blir det våldsam. Våldet går ibland helt över styr, det här är en av de våldsammaste, brutalaste och blodigaste filmer jag sett på bio på länge. Det är definitivt det våldsammaste jag sett på Spegeln i Malmö. 

Och när filmen närmar sig slutet, accelererar våldet. Det blir osannolikt blodigt. Jag började skratta. Är det meningen att detta ska vara roligt? Det har jag ingen som helst aning om. I den mest chockerande scenen får en stackare sina tänder bortslipade! Här finns en kille som får ätpinnar intryckta i örat, här är otaliga eldstrider, fingrar skärs av på löpande band, och ett par killar utför ett uppfinningsrikt trick som involverar ett rep, en bil och en kille som måste tas av daga.

Fast OUTRAGE blir aldrig en renodlad actionfilm. Takeshi Kitanos stil och berättar-
tempo är alldeles för konstnärligt. Filmen är ganska långsam och här finns inga flashiga kameraåkningar och snabba klipp. Tagningarna är långa och ofta händer det inte speciellt mycket. Och när saker händer, är jag inte säker på vad det är som sker.

Jag höll på att nicka till flera gånger under filmens första halva. Det hela blir förstås mer underhållande under den ultravåldsamma andra halvan. Men jag engageras aldrig av filmen. Jag bryr mig inte om rollfigurerna. Jag förstår inte deras handlingar, jag är inte säker på vad som försiggår. Det känns som om jag missar någonting.

Det här är ett problem jag ofta har med japansk film. Det är som om det finns en hinna mellan mig och det som sker i filmerna. Den japanska kulturen och det japanska folket skiljer sig så väldigt mycket från mig och min värld. För det mesta lämnar japansk film mig likgiltig.

Jo, OUTRAGES blodsöliga andra halva är  fullkomligt fantastisk och här finns en del medveten humor - jag tror den är medveten - som kretsar kring den stackars afrikanen som hamnat i yakuzans klor. Men som helhet tycker jag att OUTRAGE är ointressant och småtrist - och den är alldeles för lång med sina 109 minuter.

OUTBREAK blev en stor framgång i Japan och Takeshi Kitano har utlovat en uppföljare.

(Biopremiär 8/4)