Sörjer TOPPRAFFEL!?: Göran Elwin

Innan jag släntrade iväg för att se Justin Bäver-filmen i eftermiddags, satt jag i en engelsk skinnfåtölj och läste Sydsvenskan, och i den noterade jag att Göran Elwin gått bort - i söndags stängde han av sin videobandspelare för alltid, endast 71 år gammal.

Jag tänkte att det måste jag förstås uppmärksamma så fort pressvisningen är över, men se det glömde jag bort. Justin Bäver var en alltför traumatisk upplevelse.

Tack och lov har jag alerta läsare, och en av dessa skrev och undrade om inte TOPPRAFFEL! ska sörja Göran Elwin.

Ja, det är ju frågan.

Ska jag sörja?

För mig och mitt anhang är ju Göran Elwin enbart känd och ihågkommen för en sak: han ledde debattprogrammet STUDIO S på TV och då förstås avsnittet om videovåldet. Och jag blir genast kluven.

A) Elwin, hans redaktion och hans program ställde till ett jävla elände för Sveriges filmälskare. Han skapade en vedervärdig moralpanik, han hetsade upp en lynchstämning av nästan nazistiska proportioner. Det nya fönstret för film - hemvideon - blev inte längre fritt; en källa till intryck och upplevelser av alla de slag från hela världen, nej, istället blev videon något bespottat som skulle regleras av okunniga representanter för diverse myndigheter. Svenska folket varken fick eller kunde tycka och bestämma själva.

B) Kanske har jag Göran Elwin att tacka för allt. Tack vare hans videovåldsprogram fick jag och många andra upp ögonen för en ny, spännande filmvärld; plötsligt fick vi veta att det fanns ohyggligt mycket mer där ute i världen än vad som visades på SVT:s två kanaler och på de eventuella lokala biograferna. STUDIO S såg faktiskt till att många senare skapade sig en karriär i filmbranschen, eller åtminstone fick ett livslångt filmintresse.

Så: trots alla hårda ord mot Elwin under de senaste trettio åren, ska vi nog sörja honom ändå.

Dessutom har han en trevlig dotter.