BUFF: Några tankar

Jag satt på Noble House när min gode vän Jacob Stålhammar från Göteborg plötsligt och oväntat dök upp. Han berättade att han skulle visa sin nya, animerade barnfilm på BUFF, så klockan 13 nästa dag infann jag mig på Victoria för att se den.
Jag hade inte läst så noga i programmet och därför inte noterat att det handlade om en "picknick" där det skulle informeras om Folkets Bios Knattefilmprojekt, det vill säga film för de allra, allra minsta - två-treåringar. Det bjöds på kaffe och bullar, jag slog mig ner vid ett bord och till min stora besvikelse visade Jacob bara lite av början av sin film (som för övrigt har Freddie Wadling som berättare).
Medan jag satt där kunde jag inte låta bli att notera något intressant. Något jag noterat på de flesta tillställningar under BUFF.
Med undantag för mig, Jacob, ytterligare en animatör och kanske en person till, var det bara kvinnor närvarande.
Det pratas ju jämt om könsfördelningen i filmbranschen. Hur orättvist det är. Män tar upp all plats.
På BUFF är det precis tvärtom. Vi karlar utgör en minoritet bland alla tanter. För det handlar trots allt mest om tanter. På de middagar och mingel jag gått på, har det vimlat av tanter. Vid många bord har det enbart suttit tanter. Här och var en och annan man, då oftast en importerad gäst; regissör eller producent eller så.
Dessa kvinnor - tanter - verkar inte vara involverade i filmproduktionen. De jobbar snarare med att föra ut filmerna. De köper och säljer, de informerar, de skapar projekt för att nå ut, de anordnar festivaler.
Jag träffade en kollega från Göteborg igår och påpekade detta för henne. Hon tyckte också att det var konstigt. Varför är det så? Är det för att det handlar om barn?
Jag kommer osökt att tänka på skolvärlden - främst grundskolevärlden. Den är ju också gravt kvinnodominerad. Och liksom BUFF handlar den om barn.
Det här känns ju lika könsstereotypt som att män skulle sitta och häcka och dominera på liknande tillställningar, men för blockbusterfilmer.
En annan märklig sak jag lagt märke till på BUFF, är att journalister lyser med sin frånvaro. Jag har bara sett ytterligare fyra-fem stycken. Folk jag vet vilka de är, alltså. Här kan ju finnas fler från andra delar av landet. Men nästan alla som brukar gå på pressvisningar i Malmö har struntat i stadens enda filmfestival.