Bio: Odjuret

Jag såg aldrig FJORTON SUGER (jag kunde liksom inte komma på någon orsak att göra det) men nu är Helsingborgspojkarna som gjorde den tillbaka med ett nytt drama.

Oooh.

Det är mörkt och tungt och allvarligt.

Och förutom de medverkande och deras familjer, kommer filmen att ses av typ sju betalande.
För det här är inte bra. Rättare sagt, det här är riktigt, riktigt dåligt. En illa genomtänkt, klantigt utförd film utan någon som helst målgrupp i åtanke. Vem ska se det här? Ingen, vad jag kan komma på.

Manusförfattarna och regissörerna Emil Larsson och Martin Jern, som har bolaget Dansk skalle, har låtit sig inspireras av det där dubbelmordet som skedde på Hallandsåsen för några år sedan; då två unga tjejer hittades döda i snön, oförklarligt mördade av två unga killar.

Larsson och Jern gör fel redan från början - de öppnar nämligen med slutet. Det är det värsta jag vet och det är ytterst sällan detta fyller någon funktion. Vi får se en tjej, av allt att döma död, liggande med huvudet i pissrännan på en herrtoalett. Och så får vi se en kille gå därifrån; han traskar till synes planlöst på den nordvästskånska landsbygden.

På detta följer förtexter som får mig att tänka på ANTICHRIST, och sedan tar storyn sin början och jag gissar att det är några dagar innan mordet. Redan här kommer nästa detalj jag verkligen avskyr: när berättelsens olika personer presenteras i tur och ordning i olika scener, skrivs deras namn ut i bild. Jag hatar det. Det är ofta ett tecken på att filmen är dålig. Den där norska VEGAS, som kom i höstas, gjorde likadant. Jag förstår inte varför. Det är bara dumt. Så komplicerat är det inte att vi inte kan hålla reda på de olika, fåtaliga huvudpersonerna. Den enda film jag i skrivande stund kommer på som kommer undan med detta, är DEN GODE, DEN ONDE, DEN FULE.

Först har vi Kim (Magnus Skog), som har suttit inne. Han ser kriminell ut och har fått jobb på något slags sågverk. Han bor tillsammans med en skinheadpolare - trodde jag först, men efter halva filmen visar det sig att kompisen är Kims gravt kriminella farsa. Det är kanske praktiskt att ha en farsa i sin egen ålder.

Jesper (Stefan Söderberg) är arbetslös, pank och bor i en gammal buss stående i trädgården utanför sin hyresvärd - en tjock gubbe som bär en t-shirt med texten "Det heter negerboll". Gubben tänker vräka Jesper. Jesper försöker försörja sig genom att porra sig för bögar på Internet.

Susanne (Sofie Karlsson) bor tillsammans med sin fläskiga, svampiga, kedjerökande morsa i ett sketet hyreshus med sketna loftgångar. Av någon anledning vill Susanne inget annat än att bli poledancer, och övar på sin stång i flickrummet. Men när hon går på audition visar det sig att hon är skitdålig, så hon får loma hem igen.

Ylva (Emelie Sundelin) är spansk i flabben och bor i en extremt religiös familj. Hon är väldigt nyfiken på sex, pojkar och sprit, och brukar sitta och titta i en kortlek med bilder på nakna män med ståfräs. Föräldrarna kommer på henne och hon läxas upp och i den lokala, frireligiösa kyrkan går en dansk präst på som bara den, medan församlingen skriker Halleluja!

Kim har en ung flickvän som lämnar honom när han av någon anledning vill titta på radhus. Senare får Kim sparken.

Ylva spionerar på Jesper när han duschar. Senare går hon fram och känner på honom. Hon säger till Susanne "Jag tog Jesper på snoppen."

Jesper och Kim tänker dra. De ska lifta till Frankrike och där mönstra på en båt till Västindien.

Jesper och Kim bjuder hem Ylva och Susanne på fest, och vi förstår att detta kommer att sluta med att flickorna slås ihjäl.

Ingenting funkar i ODJURET. En långsam, ointressant, dum och tråkig film. Ful som stryk är den också. Ovanligt nog är den skjuten på film. Jag gissar att råfilmen och labbkostnaderna har slukat det mesta av budgeten på drygt sex miljoner svenska kronor. Men använde de sig av utgången film? Kasserad 16mm? Trasig kamerautrustning? Funkade inte strålkastarna? Filmen är grynig och mörk och ser för jävlig ut. Det ska väl vara konstnärligt, men är bara dumt. I en scen säger en tjej något om att de ska gå och sola, men det är alldeles mulet - och det går inte att avgöra om det verkligen är mulet eller om det är filmfotot som gör att det ser mulet ut.

Ljudet är inte heller någon höjdare. Självklart pratas det skånska - eller mumlas på skånska - och jag, som förstås själv är stolt och rakryggad skåning, kunde ibland inte höra vad som sades.

Dialogen är stel och känns konstruerad, och de okända skådisarna är med några undantag rätt stiffa. En dam på pressvisningen påpekade att inga skånska ungdomar säger "varit", de säger "vatt" - i synnerhet på landet.

Att Kim och Jesper tänker mönstra på en båt känns väääldigt orealistiskt. Det var ju sådant ungdomar pratade om - och gjorde - på 1930-talet. Eller tidigare. Och om nu Ylvas familj är så superreligiös som den verkar, hur kommer de sig att de låter henne jobba extra i en bar som säljer sprit?

Det hela blir bara konstigare, huvudpersonerna har fest och spelar Ultima Thule, och Ylva spyr när hon ska suga av Jesper, och de dricker Red Bull, och sedan så, tja, vi vet ju redan hur det slutar, och slutligen får vi se vad som kanske är symboliska bilder på en irrande kille i skogen; vi ser trädtoppar och göken gal, och på det följer SE7EN-eftertexter och Lukas Moodysson listas som "kreativ konsult". Sicken en.

ODJURET har visst fått något slags stöd till distributionen. Och Helsingborgs Stad har tydligen skjutit in pengar.

Snacka om bortkastade pengar. Det här kommer inte att ses av någon alls.

Ska du tvunget se en svensk film den här veckan, se om Åsa-Nisse. (Själv ska jag även se HUR MÅNGA LINGON FINNS DET I VÄRLDEN?, men av trailern att döma håller den samma klass som ODJURET...)

(Biopremiär 11/3)