Andnöd

Jag konstaterade att det var en vernissage idag under söndagseftermiddagen på ett ställe jag aldrig hört talas om, så i egenskap av kulturens spjutspets (Hm - vad menar jag med det?) begav jag mig till lokalen.

Andrum hette stället.

Det visade sig vara något slags new age-café med kurslokaler, eller något ditåt. Därinne hittade jag ett gäng tanter och de gubbar de släpat med sig. Jag försågs med ett glas mousserande vin och tog en handfull snacks.

Konsten som ställdes ut lämnar vi därhän. Det var anskrämligt. Jag kände mig dum där jag stod och försökte låtsas vara intresserad medan jag drack upp.

Jag gick runt och tittade lite i resten av lokalerna, där det gick att komma till. Och det var ju ... konstigt.

Herregud, jag tycker att sådant här är så in i helvete jävla jönsigt.

Där fanns hyllor med broschyrer för kurser man kan ta, för böcker att beställa. På väggarna hängde tavlor med information. På en gammaldags svart tavla hade man skrivit aktuellt program med krita.
"GODDESS WORKSHOP". Förlåt mig? Är det på allvar?

Healing.

Kontakt med andevärlden.

Ljusterapi.

Mystiska oljor.

Magisk energi.

Böcker om att lära känna änglar.

Glyttatrams!

Och precis allting där inne kändes väldigt kvinnligt, riktat till kvinnor. Ljust, fräscht, här och var en lite indiskt touch - som vid närmare tanke inskränkte sig till kuddar med elefanter på i sofforna.

Ett ställe för kvinnor som skulle få mig att fly för livet om jag träffade sådana på krogen.
Dock blev jag lite förvånad över att det inte stod någonting om häxor.

Så jag tömde glaset, åt upp snackset och smet ut när tanterna vände ryggen till.