En av vinterns mest hypade TV-serier är zombiesåpan THE WALKING DEAD, som tydligen började sändas på svenska TV11 i söndags. Det har skrivits om den överallt, även i forum som annars inte skriver om skräck och zombies. Det här ska minsann vara något utöver det vanliga.
TV-serien bygger på en uppmärksammad tecknad serie och häromåret lånade jag den första samlingsvolymen på biblioteket, efter att tidigare fingrat på den i Science Fiction-bokhandeln och funderat på om jag ska våga köpa den eller ej. Grafiskt tilltalade serien mig inte, men jag hade blivit rekommenderad den. Och när jag väl slog mig ner med boken, läste jag aldrig klart den. Serien fångade mig aldrig riktigt. Jag minns inte riktigt vad det var som gjorde att jag aldrig kom in i den. Kanske var det de grova teckningarna.
Av någon anledning känns det som om alla – som i ”alla” – redan har sett det sex avsnitten i TV-seriens första säsong. Och för en gångs skull kan jag, som ju nästan aldrig ser på nya TV-serier, säga att jag faktiskt också har sett dem!
…Och det börjar onekligen bra. Riktigt bra. Första avsnittet är alldeles utmärkt. Så även det andra. Kanske även det tredje.
Men därefter tycker jag att det börjar svaja alltmer. Det bloir mer och mer oengagerande – eller ska jag kanske skriva mindre och mindre engagerande? Jag började tröttna. Okej, vi har de levande. Och vi har de döda. Världen är öde. Det blir konflikter. Hur länge ska de kunna variera detta på sätt vi aldrig sett förut?
För jag är rätt trött på zombiefilmer nu. Boomen peakade för längesedan, det känns nästan som om THE WALKING DEAD kommer för sent. Och varje gång det kommer en ny zombiefilm på DVD tycker jag mig ha sett den förut.
Egentligen gillar jag ju fortfarande zombies. Jag fortsätter att se om de gamla italienska 70- och 80-talsklassikerna om och om och om igen, och det kan fortfarande hända att jag trillar över en gammal obskyr Eurohorror-zombiefilm jag aldrig sett. Romero och hans amerikanska efterföljare har jag aldrig uppskattat lika mycket som européerna.
Men i slutändan går det inte att variera temat speciellt mycket. Jag ska inom kort ta mig i kragen och recensera den DVD-aktuella franska zombierullen LA HORDE, och nä, den var inget vidare. Genren måste nog pausa några år.
Efter att ha sett de första två avsnitten av THE WALKING DEAD ville jag omedelbart kasta mig över kommande avsnitt. När jag var framme vid den sjätte episoden brydde jag mig inte längre.
En fånig detalj är att även om TV-serien innehåller mycket superbrutalt våld och annat otäckt, får rollfigurerna inte lov att svära!
TOPPRAFFEL! 
Så intresset faller under fjärde avsnittet? Avsnittet som Johan ”Stakka Bo” Renck regisserade, tillfällighet? I think not!
GillaGilla
Jo, däromkring började intresset sina.Kollar jag lite på de amerikanska bloggar jag följer t ex de jag länkar till i spalten till höger – noterar jag att många med mig tycker att serien blir allt svagare, med avsnitt sex som lågvattenmärke.Det intressantaste med avsnitt fyra är väl just att Stakka Bo regisserade.
GillaGilla
Jag håller helt o hållet med.Jag har också lånat samma album på biblioteket och jag tröttnade halvvägs in i det. Jag kan heller inte sätta fingret på vad det var som tappade mitt intresse men jag tror att jag också är trött på zombie-genren. Det är ju alltid samma sak. Zombies-Virus-Militärer. Varför måste ALLTID Militären vara inblandad?Tacka vet jag Fulci's Zombie flesh eaters, där det rörde sig om kombinerad voodoo och läkarvetenskap.TV-serier följer jag inte heller – dvs serier med långa övergripande handling.Det är det jag gillar med film: där får man en (förhoppningsvis) bra story på 90-120 minuter och sen är det slut.En TV-serie är ju som att se film på 10-12 timmar.
GillaGilla
Jo, det är väl i princip därför jag också bara ser långfilm – eller gamla TV-serier med avslutade 50-minutersavsnitt.Dessutom gillar jag inte att bli fast i en ny, bra serie på DVD – så att jag sitter i oräkneliga timmar och ser på samma grej, när jag borde kolla in annat.Zombierna i Fulcis övriga filmer är ju också bra; de förklaras inte alls mer än att portarna till Helvetet öppnats…
GillaGilla
Så intresset faller under fjärde avsnittet? Avsnittet som Johan ”Stakka Bo” Renck regisserade, tillfällighet? I think not!
GillaGilla
Jo, däromkring började intresset sina.Kollar jag lite på de amerikanska bloggar jag följer t ex de jag länkar till i spalten till höger – noterar jag att många med mig tycker att serien blir allt svagare, med avsnitt sex som lågvattenmärke.Det intressantaste med avsnitt fyra är väl just att Stakka Bo regisserade.
GillaGilla
Jag håller helt o hållet med.Jag har också lånat samma album på biblioteket och jag tröttnade halvvägs in i det. Jag kan heller inte sätta fingret på vad det var som tappade mitt intresse men jag tror att jag också är trött på zombie-genren. Det är ju alltid samma sak. Zombies-Virus-Militärer. Varför måste ALLTID Militären vara inblandad?Tacka vet jag Fulci's Zombie flesh eaters, där det rörde sig om kombinerad voodoo och läkarvetenskap.TV-serier följer jag inte heller – dvs serier med långa övergripande handling.Det är det jag gillar med film: där får man en (förhoppningsvis) bra story på 90-120 minuter och sen är det slut.En TV-serie är ju som att se film på 10-12 timmar.
GillaGilla
Jo, det är väl i princip därför jag också bara ser långfilm – eller gamla TV-serier med avslutade 50-minutersavsnitt.Dessutom gillar jag inte att bli fast i en ny, bra serie på DVD – så att jag sitter i oräkneliga timmar och ser på samma grej, när jag borde kolla in annat.Zombierna i Fulcis övriga filmer är ju också bra; de förklaras inte alls mer än att portarna till Helvetet öppnats…
GillaGilla