För att inte säga hatobjekt.
Tidigare ikväll satt det ett sällskap vid ett bord snett emot det jag läste tidningen vid. I sällskapet fanns ett så kallat billigt fruntimmer. Nä, jag vet inte, hon var kanske inte så billig egentligen, men för varje minut som passerade gick hon mig alltmer på nerverna.
Kraftigt överviktig och talandes alltför bred skånska med lätt hes, sprucken röst. Och alldeles för högt. Det enda som hördes var hon. Hon babblade om en massa ointressanta saker - och hade ofta fel. Faktafel, alltså.
Fast hon var inte ensam om att låta. Vid ett annat bord satt två kvinnor varav den ena hade en sylvass röst som skar genom ben och märg.
Herregud. Var de tvungna att gå ut samma kväll som jag? Och sätta sig i samma sal som jag? Och jag som tänkt stanna kvar ett par timmar för att slå ihjäl tid i väntan på att jag skulle gå bort till Entré och se GULLIVERS RESOR, vars pressvisning jag missade.
Nåja.
Nu har jag sett filmen. Recension kommer senare i natt, eller under morgondagen.
I väntan på den ger jag Amanda Peet en femma i betyg.
fredag 18 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar