Dagen då ankdammen grumlades

Som bekant är det idag 25 år sedan Olof Palme såg sin sista Susanne Osten-film - och som alltid kommer jag att tänka på min morfar.
Vad hade min morfar med mordet på Palme att göra? Absolut ingenting.
Själv kommer jag ihåg att jag låg vaken i min säng och läste med nattradion på, när nyheten kom. Omtänksam som jag var ville jag inte väcka resten av familjen.
Men morfars reaktion var roligare.
När han kom in i sitt kök på morgonen, var mormor redan där. Hon hade dukat fram frukost och radion stod på (i det här fallet radion man lyssnade på, för hos mormor och morfar brukade även TV:n gå under beteckningen "radion").
"Har du hört va som hänt, Harry?" sa mormor. "Palme e dö!"
"Ja, de vet ja väl," svarade morfar.
"Hur kan du veta de?"
"Därför att ja va oppe å pinka i natt å då gick ja in en stund i köket å slo på radion å hörde de."
"Men varför väckte du mej ente å berätta?"
"Nä, jag tänkte, jaha, de e jö inget ja kan göra nåt åt, så jag la mej igen å somna om."