Jag nämnde trailern för MORNING GLORY i min recension av BURLESQUE. Ja, det är den där filmen med Rachel McAdams, denna väldigt, väldigt söta, charmiga och begåvade aktris.
Nu är sån filmen här och jag hade förstås förväntningar på den, dels då McAdams medverkar, och dels då den är regisserad av Roger Michell, mannen bakom min guilty pleasure NOTTING HILL. Å andra sidan medverkar även den dammiga träbocken Harrison Ford, som inte är ett kvalitetstecken så länge han inte är Han Solo. Eller Indiana Jones - i de tre första filmerna.
McAdams spelar Becky Fuller, verk-stäl-
lande producent på ett morgon-
program i New Jersey. Det är ett stressigt jobb som börjar redan klockan fyra på morgonen, och Becky har egentligen inget privatliv utanför jobbet. När hon blir kallad till chefen förväntar sig alla att hon ska stiga i graderna - men i stället får hon sparken av ekonomiska skäl.
Becky jobbar energiskt på att få ett nytt jobb i branschen, hon söker alla TV jobb som finns, och slutligen ringer de från en kanal i New York. Chefen där, spelad av Jeff Goldblum, förbarmar sig över Becky och tillsätter henne som verkställande producent på deras morgonprogram DAYBREAK, som har rullat i över fyrtio år.
Det är bara det att DAY-BREAK är ett ned-
lägg-
nings-
hotat, stökigt program med dåliga tittarsiffror. Inslagen är usla och ointressanta, personalen hatar varandra och allting är ett enda kaos. Den rättrådige Becky börjar dock få ordning på programmet och det första hon gör är att sparka deras sexistiska, porrmissbrukande nyhetsankare.
Fast nu måste hon ju hitta ett nytt ankare. Hon lyckas värva den ytterst motvillige, ständigt sure Mike Pomeroy (Ford), en garvad nyhetsveteran som föredrar "seriösa", tunga nyheter. Han hatar matlagningsprogram och lättviktiga reportage. Han käbblar konstant med en annan veteran, Colleen Peck (Diane Keaton), som han delar värdskapet med.
Förutom allt detta strul blir Becky upp-vaktad av en mer fram-
gångs-
rik TV-kille, Adam Bennett (Partrick Wilson), något Becky inte riktigt kan hantera.
MORNING GLORY är tänkt att vara en lättsam farsksarusell. Men den lyckas bara sådär. Som sagt, jag gillar verkligen Rachel McAdams, men här är hennes rollfigur en rätt påfrestande typ. En ständigt positiv, leende, energisk och superhurtig typ som lever för sitt jobb och inget annat. Sådana brudar finns det gott om i verkligheten och de kan man ju inte vara ihop med.
Harrison Ford är stel och träig, men har trots allt ett par bra scener, medan den bleke, slätstrukne) Patrick Wilson är lika lättglömd som han brukar vara. Det blir aldrig speciellt roligt, det här, och de romantiska inslagen lyfter inte heller. Det hela är väldigt förutsägbart. Visst, det hör genren till, men när Harrison Foird i mitten av filmen passionerad börjar laga mat hemma hos sig, förstår vi genast hur det kommer att sluta.
Roligast är det som försiggår i bakbrunden i vissa scener. Vid ett tillfälle passerar en kamel i en korridor, vid ett annat kommer några riddare och hämtar kaffe.
MORNING GLORY lyckas masa sig upp till en trea, men det är knappt.
(Biopremiär 4/2)
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar