Serier, manga, snusk, bananer och annat fräsigt

En fördel med att bo i Malmö är att Stadsbiblioteket har en alldeles utmärkt serieavdelning med några tusen titlar. Serier på fler språk än svenska. Förr hände det alldeles för ofta att jag beställde amerikanska serier på postorder utan att egentligen veta vad det var, och i många fall kastade jag bort pengarna. Nu kan jag gå bort till bibblan och se om de har serien i fråga och bläddra igenom den innan jag köper, eller om det är en grej jag känner att jag bara vill ha läst men inte äga, kan jag läsa hela.

Ofta lånar jag inte ens hem serierna. Jag älskar att plocka på mig en trave album och böcker och slå mig ner i en fåtölj och läsa på plats. Vid dessa fall väljer jag ofta publikationer på språk jag inte är så slängd på. Franska, som jag kan lite grann, eller helt obegripliga italienska och spanska.

Idag ges det ju ut väldigt lite fransk-belgiska serier på svenska, även om Albumförlaget tappert slår sig fram på marknaden. Därför har jag dålig koll på det franskspråkiga utbudet av idag - jag lever liksom fortfarande kvar på 80-talet med dess stora stjärnor. När jag är i Frankrike går jag ofta in på Fnac och kollar bland albumen - oj, så mycket nytt och lockande, men jag köper ytterst sällan, eftersom jag är för gammal för att bara titta på bilderna.

Det skrivs och pratas en hel del om det stora, svenska seriefenomenet. Nu är serier "stort och accepterat" i Sverige. Det är bara det att de serier som jämt och ständigt uppmärksammas på tidningarnas kultursidor enbart kommit fram på sina primitiva slagord som recyclats från 1974; det är politiska budskap och billig satir i första hand, och kompetenta serier i tredje eller fjärde hand. Jag tycker att det är jävligt deprimerande med alla dessa illa tecknade, illa berättade serier som konstant upmärksammas, medan kompetenta, superproffsiga serieskapare för en obskyr tillvaro.

Vi har ju nästan inga motsvarigheter till den franska serieeliten. Eller den amerikanska. En del försöker, men av någon anledning blir det aldrig lika proffsigt. Kim W Andersson ligger rätt nära, men hans aningen grova linjer skänker i slutänden en viss svensk folkhemskänsla över det hela. Några av våra främsta tecknare huserar i Herman Hedning, en tidning jag aldrig läser, eftersom den inte känns särdeles intressant. Och Peter Bergting är mest verksam i USA. Någon kanske irriterar sig på att Hasse Lindahl bara gör Fantomen - vilket han trots allt är skrämmande duktig på.

I de allra flesta fall är klasskillnaden mot de franskspråkiga serierna enorm. Som barn och tonåring älskade jag att slå upp ett nytt fransk-belgiskt seriealbum och nästan kippa efter andan när dess estetik slog över mig som en våg. Det var nästan bokstavligt talat som att öppna dörren till äventyret.

Samma känsla fick jag i dag. Jag plockade upp ett franskt album från 2010, inbundet och utgivet på Dargaud. "Les aigles de Rome" - vilket torde betyda "Roms örnar". Oj, vad flådigt det var. Något slags actionäventyr med legionnärer och gladiatorer i antikens Rom. Det är förstås möjligt att handling och dialog är under all kritik, jag gjorde inget försök att faktiskt läsa albumet, men jag bläddrade hänförd genom det.

Plötsligt, när storyn närmade sig slutet, började det bli snuskigt å det grövsta. De två manliga huvudpersonerna involveras i ett par sexscener som är förhållandevis grafiska. Inga pornografiska närbilder, men jag blev lite förvånad över dessa oväntade inslag - sådant fick man aldrig se i Alix.

För 25 år sedan är det möjligt att Folkaktionen mot pornografi gått i taket om de sett dessa explicita rutor, de hade säkert polisanmält serien. Idag hade väl samma folkaktion försökt fastställa åldern på de tecknade figurerna för att försäkra sig om att de inte är under arton, då blir ju serien per automatik barnporr.

Den 37-årige mangaöversättaren från Uppsala, som jag är flyktigt bekant med, åkte ju dit i hovrätten, trots allt. Fullkomligt idiotiskt. Jag har tidigare skrivit om det hela HÄR.

Nu har jag ju ingen aning om vad det är för bilder lagens långa arm har rotat fram i hans dator, det enda jag sätt är bilden som återgavs i Aftonbladet och som finns till allmän beskådan HÄR. Denna bild fälldes i tingsrätten, men friades i hovrätten. Som synes föreställer den två androgyna varelser som äter banan. Jag gissar att resten av bilderna går i samma stil. Jag vet inte hur man är funtad för att finna detta pornografiskt upphetsande, vilket är definitionen för att minderåriga, nakna människor i sexuella situationer ska klassas som barnporr. Jag har lättare att föreställa mig snuskgubbar gå loss på öppningsscenen i TV-serien om Madicken, i vilken huvudpersonen och hennes lillasyster klär av sig nakna och hoppar runt i sina sängar - egentligen en fullkomligt omotiverad scen.

En som skrivit mer om mangadomen är min gode vän, serietecknaren Åke Forsmark. Nu har jag inte träffat Åke på tjugo år, men visst låter det trevligare om jag skriver "min gode vän"? Dessutom skickar han mycket trafik till TOPPRAFFEL!, så det är på tiden att jag återgäldar detta.

Åke skrev först det HÄR inlägget, vilket han illustrerade med ytterst relevanta bilder. Och nu när domen i hovrätten föll, skrev han det HÄR. Bra texter. Hoppa genast dit och läs.

För övrigt har jag förstått att det ligger en vårdnadstvist i grunden för anklagelserna mot mangaöversättaren. Jo, barnporrkonsumtion är ju ett bra tillhygge att ta till i sådana fall.

Översättaren säger i en intervju att han funderar på att emigrera till Japan.