Ibland är man ganska ensam

Om att sätta ett visst betyg på en film, alltså. Som på GUDAR OCH MÄNNISKOR. Annonserna för filmen i fråga stoltserar med ett stort antal femmor, och till och med Svenska Dagbladets sexa. Och där syns även ett helt gäng fyror.
Som bekant satte jag bara en tvåa, eftersom jag tyckte filmen var sövande utan like. Men det är inte utan att jag undrar... Är det jag som har så fel? Hur kommer det sig att ingen annan tyckte att denna tråkiga film var tråkig? Vågar de inte sätta något annat betyg av rädsla för att tycka fel? Sedan när tycker så många människor att det är fräsigt att lyssna på gregoriansk kyrkosång i två timmar?
Å andra sidan är förstås jag ganska ensam om att sätta höga betyg på grejor som till exempel MY BLOODY VALENTINE 3D. Men det är ju för att jag är en sjuk människa. Jag är rena rama Chuck Connors.
Fast det är klart, jag gillade ju en extremt långsam film som kom förra året. THE AMERICAN. Den tyckte de flesta andra var tråkig. Och jag gillar vissa filmer som är så långsamma och handlingsfattiga att det i princip inte händer något alls i dem. Som Jean Rollins filmer.
Ska det vara tråkigt, ska det vara tråkigt med finess!