DVD: Jonah Hex

JONAH HEX (Warner Home Entertainment)

Så anländer den då till slut till landets videobutiker, efter att ha skippat biograferna och sedan vevats på en rad Video On Demand-sajter, som till exempel Voddler.

JONAH HEX. Jag är väl den i Sverige som har skrivit mest om den här filmen, jag började antagligen babbla om den redan när den var ett embryo. Men så är jag också fan av den tecknade serien sedan snart 35 år, då jag upptäckte Hex i ett nummer av Tomahawk och blev alldeles ... omtumlad. Jag hade ju aldrig sett något liknande. Så här var inga av de cowboys jag sett på TV - kom ihåg att det här var 1970-tal och jag var barn; jag hade ingen aning om vad spaghettiwesterns var, vem Clint Eastwood var, eller Sam Peckinpah för den delen, och varken video eller kabel-TV existerade. Mina referensramar vad gällde Western inskränkte sig till gamla John Wayne-filmer och TV-serier som ALIAS SMITH & JONES, och tecknade serier som Buffalo och Durango Kid. En hänsynslös - och ful - prisjägare som sköt ihjäl folk var något helt nytt för mig.

En film om Jonah Hex har varit på gång länge. Redan för runt tio år sedan eller mer fanns det ett manus, vilket tydligen var hur konstigt som helst. Vad jag minns hade man till och med gjort om sydstatsöversten Hex till nordstatare...

När det till slut verkligen blev en film av serien, blev resultatet antagligen lika konstigt som det där gamla manuset, om än på ett annat sätt. JONAH HEX blev en av förra årets största floppar på bio i USA, vilket man kan förstå, och nu såg jag att den även är nominerad till två Razzie Awards.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av filmen. För trots att jag nästan enbart läst negativa recensioner av den, har en del Hex-fans påpekat att den bitvis är riktigt bra och trogen serien. Det sistnämnda hade jag svårt att tro, efter att ha hört vad filmen skulle handla om.

JONAH HEX är inte en bra film. Det är en rätt dålig film. Men. Jag tycker inte att den är tillräckligt dålig för att jag ska slakta den. För bland dumheterna finns det en hel del jag verkligen gillar.

Till exempel Jonah Hex' bakgrundshistoria. Jag gillade aldrig storyn om att Hex växte upp med indianer och att han fick sitt ärr som straff av sin stam; att de skar upp hans ansikte med en tomahawk.

En uppenbart ganska ointresserad John Malkovich spelar Quentin Turnbull, en figur som länge var ärkefiende i serietidningen. Jonah Hex (Josh Brolin) har under en batalj under inbördeskriget råkat se till att Turnbulls son, som liksom Hex slogs för sydstaterna, dog. För att hämnas söker Turnbull och hans psykopatgäng upp Jonah Hex och hans familj efter kriget. De dödar Hex' fru och son, medan de brännmärker Hex med initialerna QT i ansiktet. Det här är en väldigt bra ursprungsstory - och bättre blir det när Hex försöker ta bort bokstäverna från ansiktet genom att skära bort dem med en kniv. Det kallar jag trovärdig orsak till ärransiktet.

Jonah Hex kolar visst vippen, men hittas av indianer, och nu blir det riktigt fånigt. Indianerna återupplivar Hex och på grund av denna process kan han nu prata med döda. Jepp. Hur dumt som helst - och fullkomligt onödigt. Ni som aldrig läst serien: nej, Jonah Hex har inga övernaturliga krafter, han är bara en skittuff revolverman.

En av filmens första scener är också utmärkt: Med en upphittad och dödad bandit släpandes efter sin häst, rider Hex in i den sketna lilla staden Stunk Crick. Där visar det sig att sheriffen och hans män inte alls vill pröjsa Hex, nä, istället tänker de döda Hex som tydligen också är värd pengar. Tack och lov är Hex' häst utrustad med två Gatlinkulsprutor, så Hex mejar ner alla motståndarna och spränger hålan i luften. Kulsprutorna är fullkomligt onödiga, men annars hade denna scen kunnat vara hämtad ur 70-talets serier.

Scenen har inget med resten av filmen att göra, och när nu den riktiga handlingen kommer igång, blir det bara konstigt och förvirrat. Aidan Quinn är president Grant som behöver Hex' hjälp. Turnbull är tillbaka - och han har stulit ett nytt vapen; något slags klot som nästan fungerar som atombomber. Grant fruktar att Turnbull kommer att slå till på nationaldagen den fjärde juli.

Innan Hex ger sig ut för att hitta Turnbull, uppsöker han filmens motsvarighet till Q, som har uppfunnit miniarmborst som skjuter dynamit. Därefter är det dags för en herdestund med Lilah (Megan Fox), den obligatoriska lyxhoran på saloonen, som dessutom verkar vara förtjust i Hex och som inte enbart vill åt hans pengar.

För att hitta Turnbull gräver Jonah Hex upp liket efter den döde sonen och tar ett snack med honom. Han pratar även med ett par andra döingar. Det blir en del action. Lilah dras in i det hela. Och så avslutas det med en explosiv final.

JONAH HEX var 78 minuter. Ja - 78! Förvirringen är stor. Det känns som om åtminstone trettio minuter är bortklippta. Den här DVD:n utlovar "additional scenes" som bonus, men dessa har jag inte sett, då jag såg filmen som VOD i höstas. Dock har bekanta i USA sagt att de extra scenerna inte tillförde någonting alls. I filmen finns bland annat en uppstyckad scen där Hex och Turnbull slåss i röd gjyttja, det ser ut som ett Marslandskap. Ingen har begripit vad detta går ut på. Och ja, Megan Fox är riktigt kass och hennes roll är meningslös.

Ursprungligen skulle JONAH HEX skrivas och regisseras av duon bakom CRANK-filmerna, men de fick kicken. Manuset skrevs om och ny regissör blev Jimmy Hayward, som tidigare gjort den animerade barnfilmen HORTON...

Om jag aldrig någonsin hade läst serien och velat se THE CROW GOES WEST hade jag kanske tyckt det här var fräsigt. Eller om jag av någon anledning ville se JAMES BOND GOES WEST. För filmen har drag både av THE CROW och Bond. Men nu var det ju Jonah Hex jag ville se en film om.

Vad är det då som hindrar mig från att sätta en etta på det här spektaklet? Förutom de scener jag nämner ovan, finns det ytterligare detaljer jag uppskattar.

Josh Brolin är en bra Jonah Hex. Han spelar rollen ungefär så som jag tänkt mig figuren. Plus i kanten för att vätska rinner ut genom hålet i kinden när han dricker.

Jag tycker att filmen är rätt snygg. Jag gillar filmfotot. Plus i kanten även här för en animerad sekvens i inledningen.

Jag tyckte inte filmen var tråkig. Nu varar den bara 78 minuter så den hinner aldrig bli tråkig, men som jag brukar säga: en tråkig film är alltid sämre än en dålig film.

Sista skälet är att jag inte blev lika förbannad när jag såg JONAH HEX som när jag såg filmatiseringarna av ett par av mina andra favoritserier - nämligen BLUEBERRY och THE SPIRIT. De två filmerna gjorde mig rasande. Så får man inte göra!

JONAH HEX gjorde mig bara besviken.

Vem vet, om femton år görs det kanske en ny film om Hex i ett försök att ställa allt tillrätta. Minns JUDGE DREDD som alla klagade på när den kom - nu spelar man ju in en ny film som antagligen ska vara serien mer trogen.

Jag kan inte rekommendera JONAH HEX, men det finns fan så mycket värre skit att hyra där ute.