Jag plockade upp en flyer för den australiska filmen THE DARK LURKING på marknaden i Cannes 2008. Jag kunde knappast gissa att den skulle släppas på DVD i Sverige två år senare under namnet ALIEN VS ZOMBIES. Tydligen heter den så även i Tyskland, så denna dumma titel verkar inte vara Njutafilms idé. Att sätta vad som ser ut som Gigers Alienmonster på omslaget är dock en dum idé. Bilden lockar kanske folk att hyra filmen, men folk kommer förstås att bli förbannade när monstret inte syns till själva filmen.Jag har inga problem med lågbudgetfilmer. Jag har inga problem med handlingar vi sett otaliga gånger tidigare. Jag har inga problem med klichéer - om det inte handlar om svenska dramer. Och oftast har jag inga problem med kassa skådisar - inte om filmen i övrigt rockar.
Däremot har jag problem med mörka filmer.
Och ALIEN VS ZOMBIES är satan i det mörk. Då menar jag inte bildligt talat, utan bokstavligt. Snacka om the dark lurking! Kombinera detta massiva mörker med låg budget, klichéer och risiga skådisar.
Gregory Connors' film utspelar sig år 2017. Ett rymdskepp som ser ut som några hopbyggda rakapparater kretsar runt Jorden. På forskningsstation 320, belägen ett par kilometer under Jordens yta, befinner sig några överlevande människor. Överlevande efter vad? Det minns jag inte. De är forskare och legosoldater, och de är belägrade av horder av varelser som ständigt muteras. Slemmiga monster, helt enkelt.
De här åtta typerna ska försöka ta sig upp till ytan, men det är inte så lätt. De tillbringar därför dryga 95 minuter med att springa omkring i mörka korridorer. Ja, ni vet precis vilken typ av film det här är. Sådana här Last Outpost-filmer har vi ju sett tidigare. I mängder. Folk som springer runt i enklast, tråkigast möjliga miljöer. I ALIEN VS ZOMBIES är dock korridorerna så mörka att det ser ut som ett och samma ställe.
Emellanåt attackeras huvudpersonerna av muterade, slemmiga varelser, och man skjuter så in i helvete med sina automatvapen. Men mest pratar man. Det här är en otroligt snackig film. De flesta rollfigurerna är rätt osympatiska. Och det är mest talking heads. Bla bla bla. Prat, prat, prat. I närbild. I mörker.
Jag tappade bort mig i handlingen hela tiden. Inte för att den är särdeles komplicerad, utan för att jag började tänka på annat. Korv, till exempel. Fy satan, vad tradigt det här var. ALIEN VS ZOMBIES lär väl inte göra någon lycklig.
En av skådespelarna heter Bret Kennedy. Han har även varit med och producerat. Kennedy spelar hårdingen Michaels. Oj, vad han är hård. Vilken hård röst han har! Jag började skrattade så fort han öppnade munnen. Han har utstrålning som en solblekt kylväska och hans röst låter som om han sitter och kryster. Han har en väldigt hård bajskorv på väg. Verkligen stenhård. Och han får inte ut den. Men han tar i! Och då får han en tuff röst - och ett tufft, sammanbitet ansiktsuttryck som han behåller genom hela filmen.
När filmen slutade glömde jag omedelbart bort den.
ALIEN VS ZOMBIES? Är det en film jag sett?
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar