onsdag 12 januari 2011

Bio: Meet the Parents: Little Fockers

Foton copyright (c) Paramount Pictures Sverige
Jag kommer inte ihåg så värst mycket av den första MEET THE PARENTS-filmen, mer än att jag tyckte den var rolig. Uppföljaren MEET THE FOCKERS minns jag inte heller särdeles mycket av, mer än att en liten unges första ord var "asshole" och att Dustin Hoffman och Barbra Streisand introducerades som Ben Stillers flummiga hippieföräldrar. Del två fick rätt dålig kritik, men jag minns att när jag såg den över några öl hos en polare tyckte vi inte alls att den var så kass.
Här har vi så del tre, den här gången med en ny regissör - Paul Weitz - bakom spakarna, och kritiken hemma i USA har minst sagt varit ljum.
Själv hoppades jag på en trevlig film. En mysig film som aldrig är tråkig och som till och med bjuder på några skratt. Och jag måste erkänna att det var precis det jag fick. Många verkade vara besvikna efter pressvisningen, de tyckte LITTLE FOCKERS är för tam, för snäll och inte tillräckligt rolig, men herregud - jag ser så jävla mycket trist mög, att jag ser på Weitz' film som en lysande stjärna i vintermörkret.
Gaylord Focker (Stiller) och hans Pam (Teri Polo) har ju blivit med tvillingar, och nu ska ungarna ha födelsedagskalas. Därför är mor- och farföräldrar på väg till Fockers för att bo hos dem några dagar. Ja, det innebär förstås att Gaylords stränge, kontrollberoende svärfar Jack (Robert De Niro) flyttar in.
Jack lider av dåligt hjärta och har med tvekan utsett Gaylord till släktens ledare den dag Jack sätter tofflorna - då kommer Gaylord att bli The Godfocker. Men självklart litar inte Jack riktigt på Gaylord. Den sistnämnda gör hela tiden sitt bästa för att framstå i bästa möjliga dager, men saker och ting går inte som planerat - hade de gjort det, hade det ju inte blivit en komedi av det här.
Gaylord jobbar som sjuksköterska, fast med rätt hög position, och när han en dag skaha ett affärsmöte med en Andi Garcia, visar denna sig vara ett sexpaket till kalaskex och inte en skäggig karl. Andi spelas av Jessica Alba, som ska lansera ett erektionsmedel för hjärtsvaga. Jack - och andra - misstolkar förstås Gaylords och Andis relation, och så blir det förväxlingar.
Det som räddar den här filmen är framför allt dess skådespelare. Det är trots allt väldigt trevligt att se på det här manskapet. Owen Wilson dyker upp och är utflippad, men extra roligt är det att Harvey Keitel är med i ett par scener och till och med agerar mot De Niro. Stort plus i kanten.
Dustin Hoffman är med i sex stycken scener och ägnar sig mest åt att dansa flamenco, medan Streisand medverkar lite mer. Laura Dern har minsann också en roll.
...Och jösses, det är ju något makalöst vad Jessica Alba är söt. Hennes rollfigur är alldeles för käck och hurtig, men hon är lik förbannat så söt att man vill hälla vaniljssås över henne och äta upp henne med ärvd silversked. Det slog mig även att hon i profil är väldigt, väldigt lik Veronica i Acke! Kolla mugiporna när hon ler.
Jag tycker nog att LITTLE FOCKERS är roligare än jag förväntat mig. Slutet blir lite för överdrivet, men på det hela taget satt jag och trivdes i de här människornas sällskap. Inga gapskratt, en många leenden.
Jag slafsar till med ett standardbetyg:





(Biopremiär 14/1)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar