Serier: X'ed Out av Charles Burns

X'ED OUT av Charles Burns (Pantheon)

Häromåret tilldelades Charles Burns den internationella Adamsonstatyetten. Jag är ju ledamot av Svenska Serieakademin, och jo, jag tillhör de som röstade på Burns, en serieskapare jag beundrat sedan tidigt 1980-tal, då hans mörka, bisarra serie om El Borba publicerades i Sverige. Hans främsta verk är dock 2005 års tjocka graphic novel "Black Hole", om Seattle på 1970-talet. Och nu är Burns tillbaka med ett nytt verk.

"X'ed Out" släpptes för några månader sedan och jag har ofta fingrat på den inne på Hamrelius bokhandel. 268 spänn vill de ha för albumet (jag tror att Lilla Torgs seriemagasin tar 240:-). Åh, så tjusigt. Åh, så lockande. Inbunden i europeiskt albumformat och i färg. Men 268 spänn? Det känns saftigt. Albumet är förhållandevis tunt.

Så plötsligt bara stod albumet där - längst ner på en hylla på Malmö Stadsbiblioteks utmärkta serieavdelning. Jag snappade åt mig boken, letade upp en fåtölj, slog mig ner och läste...

Jag måste nog säga att jag är glad att jag inte betalade 268 kronor. Jag skulle väldigt gärna vilja ha albumet hemma i hyllan, men inte till det priset.

I en intervju säger Charles Burns att han tillhör de få (amerikaner) som hade förmånen att få växa upp med Tintin. Jo, denna världsberömda seriefigur är ju nästan helt okänd där borta - en amerikansk filmproducent sa häromåret till mig "Have you heard that Spielberg's making a movie about Tintin? The dog, you know!". Jag fick förstås replikera "Ahem... Tintin's the guy, man. The dog is called Milou - or Snowy in English...".

"X'ed Out" innehåller väldigt, väldigt tydliga Tintinreferenser, och då framför allt till albumet "Den mystiska stjärnan". Men alla likheter slutar nog vid alla referenser och bildcitat. För Burns serie är något helt annat. Tror jag. För jag vet inte. Serien känns lite som om David Lynch fått för sig att göra Tintin, men hela tiden fick andra idéer.

Albumet är det första i en ny svit, vad jag förstått ska det bli tre album - och Burns säger att liksom europeiska serieskapare har han inte bråttom, det får ta den tid det tar. Det kan dröja ett, två eller kanske till och med tre år innan nästa del.

Och eftersom jag bara läst del ett kan jag inte uttala mig om vad det här egentligen är, vad det ska bli. För ärligt talat är det väldigt förvirrande. Burns slänger ut en massa beståndsdelar varav flera direkt surrealistiska, och dessa pusselbitar kommer säkert att leda fram till någonting. Men - i del ett hinner det inte hända någonting.

En kille som heter Doug och som tydligen utsatts för ett kirurgiskt ingrepp i huvudet - halva skalpen är rakad och försedd med plåster - ligger i en säng. Tecknad i klassisk, fransk-belgisk klara linjen-stil och försedd med Tintintofs, och tydligen tilldelad namnet Nitnit, stiger han ur sängen och kliver in genom ett stort hål i väggen. Där möter han något slags muterad varelse och de rör sig genom en surrealistisk värld som känns som något Hergé hade kunnat skapa - om han gått på LSD.

Men detta är bara seriens inramning. Däremellan är "X'ed Out" tecknad i Burns' vanliga, grafiskt effektfulla stil. Doug ligger i sin säng och tittar i ett fotoalbum och bilderna leder till små historier som berättas i flashbacks. Det figurerar en massa märkliga människor; konstnärer, artister. Den typiska Charles Burns-ångesten tränger sig på. Det är fascinerande - men så tar det hela slut, lika plötsligt som det börjat.

Vad är det jag just har läst? Har jag missat något väsentligt? Nej, av allt att döma har jag inte det. Jag kollade några recensioner, och de flesta verkar dela min förvirring. Och vi vill alla ha mer, vi vill läsa fortsättningen.

Nej, som sagt, jag vill inte betala 268 spänn för enbart denna första del, men serien är något alldeles makalöst snygg och albumet är snyggt utformat. Man läser det andaktsfullt. Men jag kan omöjligt säga om jag tycker det är bra eller inte. Det får framtiden utvisa. Förhoppningsvis kommer detta att bli ännu en amerikansk klassiker.