Klagomål på Lucia

Jag har fruktansvärt mycket att göra idag. Måste leverera flera artiklar och därför börja skriva tidigt.
Men det är ju Lucia. Och då fick jag en idé: Skånetrafiken brukar bjuda på glögg på Centralen på Luciamorgnarna. Varför inte gå dit och inta en glöggfrukost och läsa dagens Metro och City, innan jag sätter mig och jobbar?
Sagt och gjort.
Men jag hade fel.
Inte fan bjöd de på glögg. Däremot gick det omkring ett dussintal glada människor och bjöd på pepparkakor. Och plötsligt och mycket oväntat stormade det in ett Luciatåg i glashallen! Väldigt surrealistiskt. I synnerhet med till exempel Burger King som fond. Men det var en riktig kör de fått tag i, och inte en sketen skolklass. Det här var skolade sångare.
Ännu mer surrealistisk blev det då de vackra sångerna med jämna mellanrum avbröts av en kvinnlig robotröst i högtalarna. De har visst fått en nytt system på Malmö central. Tidigare har det suttit förvirrade människor, påfallande ofta med talfel, och ropat ut de konstanta spårändringarna och förseningarna. Nu är det en förinspelad röst, som dessutom talar välartikulerad rikssvenska. Det blev nästan som rap-avbrott i sångerna. "Juuuuul... Juuuuul... Stråååålande juuuuul... X2000 TILL STOCKHOLM MED AVGÅNGSTID 8:22 ÄR INSTÄLLT! Staffan var en stalledräääääng... MEDDELANDE OM SPÅRÄNDRING: TÅG TILL KASTRUP AVGÅR FRÅN SPÅR 3A!".
(Eftersom i stort sätt alla tåg på Malmö Central är inställda, försenade eller spårändrade, vore det nyttigare att istället ropa upp de unika tåg som går i tid från rätt spår)
Nå. Jag slog mig ner med dagens Metro och mumsade på pepparkakor, men jag fick inte läst så mycket. Skådespelet var alldeles för fascinerande. En massa stressade människor kutande till och från tåg. Förvirrade turister och utländska affärsmän som stannade upp och såg ut att undra varför det gled omkring sjungande fruntimmer med eld i håret.
Men nu måste jag klaga:
Det ingick även stjärngossar i Luciatåget.
Vad är det mest förnedrande en man kan vara? Antagligen stjärngosse. Tänk dig själv: iklädd en särk - rättare sagt en vit jävla klänning. En pinne med en guldstjärna i handen. Och en vit jävla strut på huvudet. Går det att sjunka lägre än så? Här kommer Lucia och hennes vackra, änglalika tärnor - och på släp kommer dummerjönsarna.
Men vad är det minsta man kan kräva av en stjärngosse? Självklart är det en strut på huvudet! Och hade dagens tågstjärngossar det? Nej, det hade de inte. De var lika barhuvade som kaffet jag senare drack. Och de var bara iförda likadana, vita skjortor. De gick inte ens ner till knäna.
Hmm... Hur är det... Är det månne mer förnedrande att vara pepparkaksgubbe?