DVD: 22 Bullets

22 BULLETS (Scanbox)

Luc Bessons bolag Europa Corp fortsätter att pumpa ut fransk actionunderhållning, och här har vi en film som bygger på en bok, som i sin tur är inspirerad av verkliga händelser i 1970-talets Marseille. Här är dock handlingen framflyttad till nutid och jag gissar att händelserna är kraftigt modifierade.

Jean Reno är gangstern Charly Mattei, som dock dragit sig tillbaka och lever sedan tre år ett lagligt liv tillsammans med fru och två barn.

En morgon kör Charly in till stan tillsammans med sin lille son, men i ett folktomt parkeringshus rusar det plötsligt fram ett helt gäng beväpnade och maskerade män. De avfyrar en fruktansvärd massa skott mot Charly, som sjunker ihop i en blodpöl, medan lillgrabben står på torget utanför och känner sig ensam och övergiven.

Charly vaknar upp på ett sjukhus. Läkarna har plockat ut tjugotvå kulor ur hans kropp, men det enda som hänt är att hans högra hand inte längre är fullt funktionsduglig.

Charly vill förstås hämnas och lyckas lämna sjukhuset. Hack i häl efter sig har han en kvinnlig polis (med fula tänder). Hon lever ensam men sitt barn, och ska väl utgöra något slags parallell till Charly.

De som ville ta kål på Charly var konkurrerande gangsters och folk som varit hans vänner. Charly söker upp dem en efter en och dödar dem så att blodet sprutar.

22 BULLETS, som i original heter L'IMMORTEL ("Den odödlige"), är ingen större höjdare. Precis som andra Europa Corp-filmer ser det snyggt och påkostat ut; som en actionfilm från Hollywood. Men Richard Berry (mest känd som skådis) har gjort en alldeles för lång och saggig film. Det känns ofta som om filmen står och trampar på stället. Och jag kan inte påstå att jag tilltalades av rollfigurerna, vilka alla är mer eller mindre osympatiska. Visst, jag gillar ju verkligen Jean Reno, men hans rollfigur är trots allt en gangster, och det blir lite fel med en sådan i hjälterollen. Åtminstone den här gången.

Det tar även ett bra tag innan man blir klok på vad det hela går ut på, eftersom Berry i början kastar in en massa flashbacks och nya rollfigurer, utan att någonting förklaras. Det tog åtminstone en stund för mig att lista ut allt.

Men den som vill ha blod får valuta för pengarna. Det sölas ibland rejält och Charly blinkar inte när han skjuter folk. Han passar även på att krossa skallen på en kille genom att smälla igen en bildörr i huvudet på honom bortåt tjugo gånger, innan han tröttnar och vrider nacken av honom.

Men om inget annat uppskattade jag vyerna över Marseille och Avignon.

Charly Mattei har nog inget med Bruno Mattei att göra.