Ni kommer kanske ihåg DET HÄR inlägget från september.
Igår var det dags igen. Tidig kväll och jag var på väg till Royal och galapremiären på SOUND OF NOISE.
Jag går längs en halvtaskigt skottad trottoar i centrum; jag är ensam, men ser silhuetten av en man som kommer gående mot mig. När han kommer närmare ser jag att det är en lång man, 60-årsåldern, grått skägg och skepparmössa.
Precis när vi passerar varandra vänder han sig till mig och skriker: "DIN JÄVEL! DIN SATANS FAAAN! DU SKA HA DIG EN JÄVEL!!!"
Jag hoppade fan en halv meter åt han bryska tilltag, men fortsatte promenera bortåt, medan den vresige herren fortsatte åt sitt håll.
Därefter beträdde jag en röd matta, men champagne och snittar lös med sin frånvaro. Recension av filmen kommer lite närmare premiärdagen.
onsdag 8 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Det var en recensent hör du ju.
Var han månne en Harry Potter-fantast?
Jag skulle snarare tro att det är en filmskapare som du har recenserat någon gång för länge sedan och som på grund av din hårda, men rättvisa, sågning fick sparken, förlorade sig i tillvaron och nu söker hämnd. Du kommer framöver att stöta på honom allt oftare och en dag ser du honom utanför din bostad där han står halvt dold i skuggorna, stirrandes mot ditt fönster. Du ringer myndigheterna men när dom anländer är han spårlöst borta och ingen tror på dig. Kommissarie Månsson tuggar på sin tandpetare med mentolsmak och varnar dig för att hålla på och störa honom med en massa uppenbart båg. Ett par dagar senare ringer din telefon och när du svarar hör du ett avgrundsvrål: "DIN JÄVEL! DIN SATANS FAAAN! DU SKA HA DIG EN JÄVEL!!!"
Skicka en kommentar