Bio: Berättelsen om Narnia: Kung Caspian och skeppet Gryningen

Foton copyright (c) Twentieth Century Fox
Nå, gott folk - hur skulle det sitta med lite religiös action så här i juletider? Det är lätt ordnat: här har vi den tredje filmen i NARNIA-serien.
Och det var nära att vi inte skulle få den/slippa den.

De två första filmerna i serien kom från Disney, men den andra filmen floppade ganska rejält och Disney gjorde sig av med rättigheterna. Dock plockades dessa upp av Twentieth Century Fox, vilka fortsatte samarbetet med Walden Media, vilka även Disney jobbat med. Fast nu floppade även del tre i USA, så frågan är vad som kommer att hända i framtiden. De finns fyra böcker till att filma.

Narnia och CS Lewis för mig är den tecknade långfilmen från 70-talet. Det är allt. Jag läste inte böckerna som barn. TV-serien från 80-talet har jag inte sett.

Den första långfilmen tyckte jag var rätt fruktansvärd. Förtäckt kristen propaganda och ganska kackiga specialeffekter - det såg ofta inte ut som något annat än några ungar som trippade runt mot en green screen.

Jag vill minnas att den andra filmen var något bättre, om än långtifrån "bra". Fast jag minns inte ett dugg från den. Och hur är då del tre?

Tja, Michael Apteds film är ju inget som fick mig att sitta som på nålar. I 3D är det också. Huvudpersonerna Lucy och Edmund - som jag knappt kommer ihåg från de tidigare filmerna, de är väldigt anonyma - tillbringar ett lov, eller vad det nu var, hos sin odräglige, bortskämde kusin Eustace. När Lucy tittar på en målning föreställande ett fartyg, börjar vattnet på bilden att röra på sig, och snart forsa ut i rummet. De tre ungarna simmar in i bilden och hamnar i sagolandet Narnia. De blir uppfiskade av besättningen på skeppet Gryningen, och där träffar de prins Caspian, som nu blivit kung, och där dyker åter råttan Reepicheep upp - den här gången är det Simon Pegg och inte Eddie Izzard som gör hans rust.

Jaha, och så beger de sig ut på äventyr och träffar på drakar och dvärgar och krigare och vattenmonster, och på ett ställe flyger det ner en söt brud från rymden, det visar sig att hon är en stjärna. Jepp, precis som i Neil Gaimans STARDUST. Det där är en grej jag inte fattar. Vad är det med engelsmän och flickor som egentligen är stjärnor på himlen? Nåja. Förutom detta blir det fläskiga religiösa budskap som känns som att få en tumme intryckt i ögat.

Det är nämligen så här att Walden Media är ett Ont och Farligt företag. Det tillhör den amerikanska kristna högern. Eftersom CS Lewis var djupt religiös passar det förstås utmärkt för Walden att filma Lewis' kristna allegorier, i vilka lejonet Aslan (Liam Neeson gör rösten) är en illa förtäckt Kristus.

I en scen ber Lucy att Aslan ska komma och hjälpa dem, och då kommer en ståtlig fiskmås symboliskt dykande ut ur gnistrande solljus. Vid ett annat tillfälle berättar en rollfigur hur det var att träffa Aslan, och det låter som något slags predikan. Jag kan inte bestämma mig för om det är löjligt eller äckligt. Troligen både och. 

Effekterna är bättre den här gången och det är rätt mycket svärdsvingande action och äventyr. Inte tillräckligt häftigt för att engagera mig och hålla mig vaken, men ungar kan nog tycka att det är rätt fräsigt. Det förekommer väldigt många sjöodjur i filmen och de verkar faktiskt vara inspirerade av Lovecrafts Cthulhumytologi, vilket ger ett plus i kanten.

Det här är fortfarande inte speciellt bra och jag störs av all vidrig religiös propaganda, men jag har sett många värre filmer i år.
Bruce Spence från MAD MAX har en roll i filmen, och Tilda Swinton återkommer som den Vita Häxan.

 (Biopremiär 25/12)