Stora presentutdelningsdagen

Det var värst. Jag trodde att allhelgona var en trist helg då man ska sitta inne och trada, när man inte går bort till kyrkogården för att tända ljus för de döda, men det var min själ fullt spring på stan.
När jag traskade bort till Filmstaden blev jag påhoppad av inte en, utan två presentutdelare.
Först kom det några vänliga människor från nya möbelvaruhuset XXXLutz och sa "Välkommen till Lutz, får det vara en liten present?". Notera att de sa "Lutz" och inte "XXXLutz". Ska de dela ut några tusen presenter kan de förstås inte säga "XXXLutz" om och om igen.
Den lilla vita kartongen visade sig innehålla en röd stol. En fullkomligt oanvändbar stol. Den är så liten att knappt ens ett spädbarn kan sitta på den. Jag gissar att stolen är avsedd att vara ett så kallat prydnadsföremål. Förvisso ett elegant prydnadsföremål, men varför inte dela ut något man har användning för? En klädkrok, en vinöppnare, en snidad buttplug, men nej, man fick en stol det inte går att sitta på.
Efter att ha gått ytterligare ett par meter kom en kille och räckte fram en flaska Vitamin Well Antioxidant med persikosmak; den där nya vitamindrycken med så trista etiketter. Killen sa inget annat än "Varsågod."
En tredje kille, iförd skidkläder, undvek jag. Han kom från Lions Alpint och verkade bara dela ut reklam. Men han hade två kaffetermosar och en trave pappersmuggar på ryggen. Hur man skulle få en kopp kaffe av honom framgick inte.
Utanför ett par klädesaffärer stod det illa klädda och piercade ungdomar och protesterade mot djurplågeri. De såg lika plågade ut själv, de små aktivisterna.
Inne på Filmstadens herrtoalett frågade en liten, liten, liten pojke sin farfar eller morfar "Va e de darr?". "Man ska kissa i de där skålarna," blev svaret.