Sketskyltning med julförstämning

Jag minns förstås min barndoms julskyltningar i Landskrona som en av årets höjdpunkter. Vi strosade runt på gatorna, hela familjen, överallt hördes julmusik, tomtar sålde lotter och ål och grejor, jag fick spunnet socker, det visades tecknad film (på super-8) på Domus' parkering och i flera skyltfönster tuffade elektriska tåg runt, runt i all sin ståt.
De sista tjugo åren jag bodde i Landskrona var dock skyltsöndagarna under all kritik. Det märkliga är att de senaste tre i Malmö har varit än värre. Vaffan var det här?
Jag begav mig vid tretiden, ungefär. Jag tänkte inleda med en vernissage på Kafé Agnez på Agnesgatan på Gamla Väster. Det kändes lämpligast. Därefter borde det väl vara mörkt ute, så att den glittrande julstämningen kan breda ut sig.
Jag har aldrig varit på Kafé Agnez tidigare; skylten som utlovar "ekologiskt kafé" har avskräckt; det finns ju inget tradigare än ekologiska matställen. Nu visade sig gården på andra sidan porten vara en oas utan like. Den var väldigt fascinerande, med ett antal uteplatser uppbyggda som rum i små uppvärmda skjul. Hur det såg ut inne i själva kaféet vet jag inte, jag gick aldrig in, eftersom vernissagen var utomhus. Det handlade om fotografier tagna av något som heter Agnezkollektivet, vilket ju låter ekologiskt och fotriktigt även det, och bilderna var rätt intetsägande. Men - jag gillade miljön och det bjöds på glögg (alkoholfri, förstås), pepparkakor, små äpplen och clementiner. Årets första mugg glögg avklarad.
Jag tänkte kolla i tidningen vad mer som var på gång, så jag slog mig ner på Max, tog en kaffe och läste Sydsvenskan. Jag hade tänkt gå bort till slottet och julmarknaden där, men det visade sig att den bara varade till 17:00, så det var inte lönt. Lika bra att promenera längs Södergatan; gågatan.
Där vällde det fram folk. Hur många som helst. Och alla såg lika uttråkade ut. Varför då? Jo, därför att trots att klockan bara var halvfem eller lite mer, hade de flesta butikerna stängt - om de nu hade öppet till att börja med. Tyst var det också - julmusiken lös med sin frånvaro. Det närmaste var en gatumusiker som spelade temat från GUDFADERN på fiol.
Det töar idag och flera trottoarer var avstängda beroende på rasrisk, och det gjorde ju inte saken bättre.
Jag nådde fram till Gustav Adolfs torg, och där fanns en tom scen. Där fanns även ett (1) stånd som sålde chorizos, vilket ju är väldigt ... juligt. Svensk jul, då äter man chorizos. Men bortsett från de stånd som står där året runt, fanns där ingenting på torget. Jo, en ensam karusell, när jag tänker efter.
Ah, nu började det likna något. På andra sidan gatan fanns de - alla små stånd och bodar. Nu borde väl julstämningen träffa mig som en blöt disktrasa.
I helvete heller!
Samtliga stånd och bodar var stängda!
Vad var det här? Hade Sveriges tredje största stad fått för sig att inskränka julskyltningen till ett par timmar på tidiga eftermiddagen?
Slutligen nådde jag fram till Triangeln och gick in på köpcentrat. Där var det en hel del folk - men tyst i högtalarna. Ingen julmusik. Jag gick ett varv, innan jag gick ut igen. Jag gav upp.
Det här var med råge den mest sketna julskyltning jag varit på. Vad liknade det här? Förvisso är det inte 1970-talet längre, eller 50-tal eller 30-tal - men det är väl ingen orsak till att låta gamla fina svenska traditioner dö ut.
Nåja. Men vänta nu. Brukar inte den stora Petrikyrkan ha adventskonsert? Har för mig att jag var där förra året, råkristen som jag ... absolut inte är. Då luktade det stearin från hundratals tända ljus och en kör framförde klassikerna och jag tindrade med ögonen. Eller om det nu var ljuslågorna som reflekterades i mina glasögon.
Men det här året ... är Petrikyrkan stängd för renovering.
Det här var det sketnaste jag varit med om. Snacka om sketen söndag. Jag borde nog åkt upp till Landskrona istället.
Eller struntat i att gå ut till att börja med. Då hade jag dessutom sluppit frysa.
Låter det här i nlägget märkligt bekant? Det beror på att det nästan är identiskt med förra årets rapport från skyltsöndagen. Jag konstaterar att jag nästan formulerad mig likadant. Enda skillnaden är att förra årets rapport var lite längre, och att tillställningen var ännu sämre i år.