Idolen & flottburgaren

Åkej, där satt jag på McDonald's och läste Skånska Dagbladet i lugn och ro, jag tror till och med att det var deras recension av "Den motvillige monarken", som de inte tyckte var något att hetsa upp sig över. Jag noterade att det gick omkring en del unga människor iförda marinblå tröjor och torkade och fejade bord och annat. De hade inte på sig McDonald's-persinalens tradiga, rutiga skjortor.
Ibland kom det in en del människor som skakade hand med de blåklädda och undrade hur det gick. Märkligt. Vad höll de på med? Varför skurade de en hamburgerrestaurang så noga en lördag?
När jag nått fram till Laban och Hagbard kom förklaringen. En blåklädd ung man kom fram och frågade om jag kunde tänka mig att sätta mig vid bordet intill - Andreas Carlsson skulle komma dit och sitta där jag satt. Jag skulle ändå gå, och när jag reste mig upp satte killen en reserveratskylt på det lilla bordet.
Jag tittar inte på IDOL. Jag har aldrig någonsin sett det. Men jag vet vem Andreas Carlson är - och enda orsaken till det, är att han skrev Paul Stanleys låt "Live To Win", tillsammans med Stanley, och dessutom gav sina tidigt utgivna memoarer samma titel.
Men vaffan ska pågabläran på McDonald's att göra? Jo, tydligen ska han signera sin roman "Dandy". Han åker visst runt till olika McDonald's och signerar boken, som för övrigt verkar rätt fånig.
Om man skulle ta och gå dit och få sig ett riktigt flottigt, stekosdoftande exemplar signerat.
Oj, jävlar vad det snöar nu!