För några veckor sedan besökte regissören och B-films-experten Frank Henenlotter Stockholm. Jag var förstås inte där, Stockholm ligger inte precis nästgårds.
När jag på 1980-talet upptäckte att det gick utmärkt att beställa köpvideor från England, var Henenlotters BASKET CASE en av de första jag skickade efter. En lågbudgetskräckis jag läst mycket positivt om och därför var nyfiken på - och jag hade ingen aning om att det tydligen funnits ute på hyrvideo i Sverige som KORGVÄSKAN (jag har i alla fall sett en gammal annons för den).
Nu visade det sig att denna engelska video var censurklippt, men BASKET CASE gjorde ändå intryck på mig. Henenlotter tillhör de där New York-snubbarna som är sin stad trogen och ser till att verken andas autenticitet - och oftast ganska vidrig sådan. Och BASKET CASE är en rätt äcklig film. Kul, men det billiga 16mm-fotot ger det hela en rå, sjaskig ton, som förstärks av de sjaskiga miljöerna och persongalleriet.
Frank Henenlotter har inte gjort så många långfilmer sedan debuten med BASKET CASE 1982. 1988 gjorde han BRAIN DAMAGE om en liten maskliknande varelse som bodde i en killes hjärna, jag har inte sett den sedan den var hyfsat ny. FRANKENHOOKER har jag inte heller sett sedan den kom 1990. Jag vill minnas att den var mer slickad än de tidigare filmerna. De två uppföljarna till BASKET CASE från 1990 och '92 har jag inte sett.BAD BIOLOGY från 2008 är av allt att döma Henenlotters första långfilm sedan BASKET CASE 3, och jag hade en hel del förväntningar på filmen. Den har blivit rejält omskriven på grund av sitt, öh, "chockerande" och "kontroversiella" innehåll.
Filmen börjar med att huvudpersonen Jennifer (Charlee Danielson) berättar att hon har sju klittor. Hon har ett könsorgan och en sexlust som inte är av denna världen. Hennes kroppsfunktioner är inte heller av denna världen.
Vi får följa henne när hon raggar upp killar, som hon har väldigt våldsam sex med. När det går för henne varar det i en evighet - men det konstigaste av allt sker en liten stund efter sexet: Jennifer blir nämligen omedelbart gravid med ett foster som växer och föds bara minuter senare. Hon kryster ut muterade bebisar för jämnan, och hon brukar dumpa de skrikande ungarna i soptunnor.
Snart introduceras vi för Batz (Anthony Sneed), en kille med liknande problem: han har ett jätteorgan mellan benen. Jättekuken hoppar och rycker okontrollerat, det är rena rama ormen, och liksom varelsen i BRAIN DAMAGE, kan den kommunicera med Batz.
Jag kan inte säga annat än att jag blev rätt besviken på BAD BIOLOGY. Det är alldeles för mycket i filmen som inte funkar. Henenlotter har skrivit en del dialog som är riktigt, riktigt usel, och inte blir det bättre av att många av skådespelarna är något makalöst dåliga. Här finns en scen på ett fik där två unga tjejer och en ung kille diskuterar John Holmes och behovet av jättekukar, och det är så osannolikt illa spelat och skrivet att jag vrider mig i plågor.
Filmfotot är väldigt simpelt, allting är gjort på enklast möjliga sätt, och det ser billigt ut. I sann exploitationanda vräks det på med helnakna brudar och sexscener, och ett och annat blodigt mord, men det påverkar inte det taffliga helhetsintrycket. BAD BIOLOGY borde vara hur kul som helst, men det är först mot slutet när en förrymd, knölig jättekuk terroriserar folk det hela lyfter en aning.
Skräckbruden Tina Krause dyker upp som sig själv och visar brösten, och väldigt oväntat spelas en tidningsredaktör av en annan gammal regissörsprofil från New York - James Glickenhaus. Han med THE EXTERMINATOR, ni vet. Jag har länge undrat vart han tog vägen, det var ju en intressant herre. Men han bör låta bli att skådespela. Don't give up your dayjob, Jim!
Filmen är inspelad i Brooklyn, i en stor kåk som det påstås är hemsökt. En gång i tiden beboddes huset av en viss fader Divine, en präst som hävdade att han var Gud. Sicken en!
Something Weird Video och Mike Vraney tackas inte oväntat i eftertexterna.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar