De senaste dagarna har jag skrivit om filmer baserade på böcker jag inte läst. Senast HARRY POTTER OCH DÖDSRELIKERNA, DEL 1, och dessförinnan om IGELKOTTEN. Den sistnämnda fann jag sebar och dessutom njutbar utan att känna att jag borde ha läst boken först. Den förstnämnda hängde jag inte med i alls - precis som fallet var med TWILIGHT- och SAGAN OM RINGEN-filmerna.
RED bygger på en tecknad serie från DC Comics, och nej, jag har inte läst den heller - men jag hade inga problem med att begripa vad det gick ut på.
Fallet med Harry Potter och de andra är vanligt i Hollywood idag. Filmskaparna verkar ta för givet att man läst böckerna, eller åtminstone är väldigt insatt i berättelsernas världar och persongallerier. Men om man måste läsa en bok för att kunna se och förstå filmversionen, ja då har man självklart misslyckats fatalt som regissör. Jag har aldrig träffat på någon som sagt "Jag begrep inte GUDFADERN, jag borde nog läst romanen innan." Eller detsamma om BORTA MED VINDEN.
RED står för Retired Extremely Dangerous - och tyvärr minns jag inte vad översättaren dragit till med på svenska. Jag vill minnas att det var något rätt fånigt och desperat.
Bruce Willis är Frank Moses, en pensio-nerad CIA-
agent som vantrivs något kolossalt med sitt nya, händelsefattiga liv. För att liva upp tillvaron brukar han riva sönder checkarna med pensionspengarna och ringa upp Sarah (Mary-Louise Parker) som jobbar på kontoret som skickar ut checkarna - han gillar helt enkelt att prata med henne.
Men så plötsligt dyker det upp ett gäng tungt beväpnade män, anförda av agenten Cooper (Karl Urban) och gör ett försök att röja undan Moses. De lyckas skjuta Moses' hus i småbitar, men målet kommer undan.
Moses letar upp Sarah, eftersom han miss-tänker att hon också är ett tilltänkt offer; deras samtal har avlyssnats, och trots att hon protesterar hejvilt, släpas hon iväg på en actionpackat äventyr av ett mer ... udda slag.
Även andra, pensionerade agenter befinner sig i farozonen, så Moses letar upp dessa: den 80-årige charmören Joe (Morgan Freeman), den eleganta Victoria (Helen Mirren) och den bindgalne Marvin (John Malkovich). De är alla fortfarande synnerligen kompetenta mördare och våldsverkare, som nu lever trista liv som pensionärer. Okej, Victoria åtar sig ibland ett och annat uppdrag.
Av allt att döma vet dessa åldringar lite för mycket om saker och ting, och de kommer en enorm konspirationsteori på spåren - flera höjdare, bland annat vicepresidenten, verkar vara inblandade.
RED är en rätt märklig film som inte liknar något annat. Den är proppfull med fantastiska karaktärsskådespelare, som borde få biopubliken - åtminstone den vuxnare delen - att göra vågen i bänkraderna: Richard Dreyfuss, Brian Cox, och blimey om inte den alltid lika härlige gubbstrutten Ernest Borgnine, 93 år gammal, medverkar även han. Och för att glädja oss fans av 80-talsaction och rejäla filmhårdingar, är James Remar med, dock i en alldeles för liten biroll.
Det handlar om action-
kome-
di av det mer bisarra slaget. Handling-
en är lätt vansinnig. Humorn kan ligga i märkliga grejor som att huvudpersonerna bär lustiga kläder för varje ny scen (varifrån kommer dessa kläder?).
Som actionfilm är det högljutt - det smäller riktigt rejält emellanåt, ibland pepprar folk på varandra i en evighet. Fast det är relativt oblodigt; det här är en PG-13-film, och först mot slutet yttras dialogens enda "fuck".
Det är inte varje dag man får se en skådespelaruppsättning som den här brista ut i överdrivet serietidningsvåld. Undrar hur det här skulle se ut i en svensk version - om det gjordes en svensk film i vilken älskade aktörer i 60- 70-årsåldern pangade loss med automatvapen. Jag tror inte man fått några svenskar att ställa upp på sådana här upptåg.
Samtidigt är det något med filmen som inte känns helt rätt. Kanske är det en viss ton av independentfilm och icke-traditionellt berättande. Lite åt samma håll som SCOTT PILGRIM VS. THE WORLD, om än långt ifrån lika utstuderat. Detta intryck förstärks av de ironiska musikvalen. Jag svajar lite vad gäller betyget. En trea eller en fyra? Jag gillar filmen, den är underhållande, cool och actionpackad. Men den känns inte klockren hela vägen.
I en scen plockar Marvin fram en "Swedish K"; en svensk k-pist.
(Biopremiär 19/11)
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar