Bio: Jackass 3D

Bilder copyright (c) Paramount Pictures Sverige
Jaha... Och hur fanken ska jag recensera det här? Det är egentligen ganska omöjligt.
Jag kan väl inte påstå att jag följde JACKASS på TV; jag såg något avsnitt då och då. Häromåret var jag på en JACKASS-kväll hos en kompis, då vi såg de tidigare två långfilmerna medan vi intog sprit. Det blev lite väl mastigt. Inte spriten, men filmerna.
Och här har vi så en tredje film - i 3D. Vad är väl bättre än att se vuxna män som slår sig ... i 3D?
94 minuter JACKASS är för mycket. Vissa av de självklart fullkomligt idiotiska upptågen i filmen är hysteriskt roliga, medan mycket inte är det. Om filmen styckats upp tjugominutersavsnitt, hade varje avsnitt innehållit en eller två riktiga höjdare, och jag hade varit nöjd.
Nå, vad får vi då se i JACKASS 3D? Tillåt mig citera Statens Biografbyrå, de sammanfattar filmen så fint:

"Filmen skildrar en grupp män som frivilligt utsätter sig för olika typer av faror och våldsamma och obehagliga situationer. Framställningen innehåller genomgående inslag av våld och lidande, såsom slagsmål med slag mot huvud och en man som får en tand utdragen med blodflöde och svåra smärtor som följd, och bedöms kunna medföra risk för psykisk skada hos barn under 11 år."

I USA fick filmen minsann 17-årsgräns; Rated R. Fast de har ju grava problem med könsorgan och svordomar, vilket filmen är full av.
Ska jag själv göra ett försök att redogöra för inne-
hållet, måste jag börja med att glatt deklarera att JACKASS 3D innehåller en scen som kan vara det allra roligaste jag någonsin sett på bio, kanske den bästa filmscen som någonsin spelats in sedan den rörliga filmen uppfanns och det där tåget anlände till stationen: ett gigantiskt dvärgslagsmål på en bar! Jösses jävlar! Jag skrattade så att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Speciellt när polis och ambulanspersonal anländer till baren. Ja, herregud. Ho ho ho. Jag skrattar än.
Annars är det mycket folk vars könsorgan tar stryk, Johnny Knoxville verkar gilla att attackeras av stora djur, han snörar på sig rullskridskor och ställer sig i vägen för rusande bufflar, han försöker gömma sig från en tjur, och han blir biten av en arg hund. Superdåren Steve-O och en till leker med en boll fylld med tusentals bin. En scen med en jetmotor är rätt festlig.
Det blir också en hel del äckel - och då menar jag äckel. En svett-
cock-
tail får många att spy, och för första gången i världshistorien får vi se en lavemangfontän i slow-motion - och i 3D. Steve-O avslutar med rekord i vidrighet; ett äckelstunt som bland annat innefattar en välfylld bajamaja. Nästan alla närvarande spyr.
Psykologer kan säkert ha en field day med Jackasspojkarna. Vilket de troligen även har. Men själv satt jag mest och tänkte på hur häpnadsväckande lik Johnny Knoxville är serietecknaren David Nessle. De till och med skrattar precis likadant. Kusligt.
Allra bäst är inledningen. JACKASS 3D presenteras nämligen av Beavis och Butt-head. I 3D. De är lika platta som vanligt - men ändå i 3D. Fan, jag skulle gärna vilja se en ny långfilm om de två gamla favoriterna. I 3D, förstås!

(Biopremiär 5/11)