lördag 6 november 2010

Bio: Äpplet och masken

Foton copyright (c) Folkets Bio
Just nu pågår seriefestivalen AltCom i Malmö, och den här helgen är det filmhelg på Panora - det visas en rad animerade filmer. I morgon söndag visar de dansken Anders Morgenthalers långfilm PRINCESS, som jag faktiskt inte har sett, jag lyckades missa alla festival- och pressvisningar. Filmen vann Guldmélièsen för bästa europeiska fantasyfilm för några år sedan, men alla jag pratat med som sett den tycker att den är skitdålig. Nå, jag tänkte försöka se den i morgon.
Av en ren händelse gick Morgenthalers senaste film upp på bio i Malmö idag. Den dansk-svenska ÄPPLET OCH MASKEN har tidigare visats i Lund och den pressvisades inte här i Malmö, så jag har precis varit och sett den på en matinéföreställning.
Anders Morgenthaler och hans medförfattare har antagligen knarkat ordentligt innan de skrev den här filmen. Eller åtminstone supit till det rejält.
Den här animerade familjefilmen handlar om ett äpple som heter Torben (Fares Fares). Torben hänger i ett träd och tycker att han är skitsnygg, men så visar det sig att det gått mask i honom - ur ett hål tittar Silvia (Pia Johansson) ut. Katastrof. Torben trillar ner på marken. Där träffar han Newton (Claes Malmberg), ett äpple som ser ut som ett päron, och snart dyker även Bo (Svante Thuresson) upp. Bo är ett körsbär som gillar att sjunga.
De beger sig iväg för att hítta maskdoktorn som kan operera bort Silvia, någonting Silvia förstås inte är vidare positivt inställd till. På vägen råkar de ut för allehanda äventyr och faror. Till exempel blir de attackerade av arga potatisar, anförda av Magnus Härenstam.
ÄPPLET OCH MASKEN är en osannolikt konstig film. Den är simpelt animerad med simpelt designade figurer. Frukter och grönsaker - jamen, kom igen... Det lät säkert coolt på papperet, men i realiteten är det vansinnigt att göra fruktfilm. Filmens humor består i att alla skriker åt varandra precis hela tiden. Skrik, skrik, skrik. För att få gaphalsarna att tystna, skriker andra "Håll tyst!", "Håll klaffen!" och "Håll käft!". Ett vanligt förekommande ord är "skit", men även "arsle" används några gånger - och till och med ett "jävlar" tyckte jag mig höra. Absolut ingenting är roligt, det här är bara bisarrt dåligt och makalöst tråkigt. Jag gillar förstås Svante Thuresson, men hans sånger är inget vidare och kan inte rädda den här filmen. Lustigt sammanträffande: PSALM 21-regissören Fredrik Hiller gör en av rösterna. Josef Fares står för regin av de svenska rösterna.
Vi var inte speciellt många i salongen. Sex-sju små barn och deras föräldrar. På min rad satt en kille med en dotter i femårsåldern. Under filmens första halva sprang hon mest omkring i bänkraden och testade sittplatser, eller tjatade om att få mer godis, hon gjorde allt utom att titta på filmen, som inte intresserade henne. Under filmens andra halva låg hon och sov i farsans knä.
Det gjorde hon rätt i.
Nu ska jag snart bort till Filmstaden igen för att se FAIR GAME, ännu en film som inte pressvisades.






(Malmöpremiär 6/11)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Skulle man kunna säga att den är FRUKTansvärd?

Pidde Andersson sa...

Är det du, Hegerfors?
Jo, filmen är riktigt RUTTEN. Handlingen är lite för avSKALAD, när man väl kommer till dess KÄRNA finns där ingenting.

Skicka en kommentar