Två å trettifem? I helvete heller!

Ni noterade kanske att priset på det där numret av Läderlappen från 1974 som jag återgav i ett inlägg tidigare idag, var 2:35 för 36 sidor i färg. På den tiden var det fortfarande vanligast med serietidningar på 36 sidor. 1975 kostade standardtidningarna 2:50, det minns jag bestämt - i synnerhet då jag av någon anledning minns att farmor eller farfar fyllde år och en som hette Bror tyckte att jag skulle få en serietidning av honom och frågade vad en sådan kostade. Tveklöst trumpetade jag "Två å femti!" och så gick jag bort till kiosken ute på den kävlingska trottoaren. Jag tror jag köpte Tarzan - men det kan ha varit Korak. Nej, jag tror bestämt det var Tarzan. Som om det spelar roll. Dock ett märkligt val, eftersom jag alltid köpte Tomahawk när jag besökte farmor och farfar.
Hur som helst.
Idag stod jag på Pressbyrån och tittade igenom serieutbudet. År 2010 kostar de ju långt ifrån 2:35, de flesta ligger väl på en 35-50 spänn.
Bland tidningarna stod ett lite försynt album. "Herman Hedning 2001-2002". Cirka 80 sidor i färg, styva pärmar och bra papper. Serietidningsformat. Såg mest ut som ett specialnummer av tidningen. Jag inspekterade albumet - och fick syn på Pressbyråns (eller rättare sagt distributörens) prislapp på baksidan.
169 spänn?! Är de helt från vettet?
En stund senare tittade jag in på Lilla Torgs Seriemagasin för att se om Arne fått in några rafflande nummer av Grupp 666 (det hade han inte). Jag såg att Herman Hedning-albumet stod på hyllan med svenska album, intill tidigare delar i albumserien. Och på prislappen stod det 180:-.
De här summorna låter ju inte kloka. Det handlar ju inte om en lyxutgåva. Det är ett vanligt album med återtryckt material. På Pressbyrån stod även ett Spirou-album. Stort format och bra papper. Cirka 80 spänn. Betydligt vettigare.
Tänk vad trevligt det vore om priset på serietidningar sänktes till 2:35 över en natt efter ett EU-beslut.