En film jag länge velat se #19

DE BESTIALISKA (1960)

Jag ser en fruktansvärd massa filmer, runt tusen om året, om jag inkluderar alla filmer jag ser om. Trots detta finns det förstås en massa klassiker jag aldrig har sett och kanske aldrig kommer att se. Jag föredrar ju fortfarande en kung fu-film framför ett tyskt tretimmars stumfilmsdrama från 1920-talet. Jag ser hellre Jess Franco-filmer än ÖMHETSBEVIS (om nu den kan kallas "klassiker" - det får vi väl ändå inte hoppas). Jag har fortfarande inte sett GHANDI och jag känner mig ärligt talat inte lockad att göra det. Och jag har inte sett merparten av Ingmar Bergmans produktion - det finns så mycket annat att se istället.

Men det finns trots allt en hel del filmer jag nästan skäms över att inte ha sett. Filmer jag vill se, men det har aldrig blivit av att jag kollat in dem eller ens letat aktivt efter dem. Detta gäller i synnerhet klassiska skräckfilmer, folk brukar ju omnämna mig som något slags skräckfilmsexpert. Men jag betar av dem i takt med att jag hittar dem.

En av dessa filmer är den franska DE BESTIALISKA, betydligt bättre känd under originaltiteln LES YEUX SANS VISAGE och dess engelska exporttitel EYES WITHOUT A FACE. Det finns även en amerikansk, dubbad, omklippt drive-in-version av filmen med titeln THE HORROR CHAMBER OF DR. FAUSTUS. Cool titel, men den får filmen att låta som en grindhouserulle och det förekommer ingen doktor med namnet Faustus... Filmen regisserades av Georges Franju och hade premiär 1960.

Nu har jag sett DE BESTIALISKA, och det kom knappast som en överraskning att det här är långt ifrån en grindhouserulle. Detta var Franjus andra långfilm, efter att tidigare främst gjort kortfilmer, och han gjorde faktiskt  inte speciellt många filmer under resten av sin karriär; han dog 1987. I vilket fall, det här är en fullkomligt underbar film - ett "mood piece" framför de flesta andra.

DE BESTIALISKA är filmad i strålande, stämningsfullt svartvitt och Pierre Brasseur spelar dr Génessier; en tosig kirurg vars unga dotter Christiane (Edith Scob) fått sitt ansikte groteskt vanställt i en bilolycka. Stackars Christiane gömmer sitt ansikte bakom en vit mask, medan den gamle galningen till doktor skickar iväg sin assistent, Louise, för att kidnappa unga, vackra kvinnor, vars ansikten Génessier skivar av och syr fast på Christianes köttfärsnylle. Louise spelas av den italienska skådespelerskan Alida Valli, som medverkade i en lång, lång rad filmer, men som för skräckfilmsfans mest är känd som en av häxorna i Dario Argentos SUSPIRIA (1977 - och jag vägrar använda dess svenska titel FLYKTEN FRÅN HELVETET). 

Efter att ha fått sina ansikten bortkarvade, dödas offren, eller så begår de självmord, men plötsligt lyckas doktorn restaurera sin dotters skönhet. Tyvärr varar det inte speciellt länge. Efter några dagar börjar ansiktet att rasa ihop och hon är åter vanställd. Hennes farsa måste återgå till sitt bestialiska arbete - men nu har polisen börjat nysta i en ung kvinnas försvinnande. En av poliserna spelas förresten av Claude Brasseur; Pierres son i verkliga livet. En ung kvinna skickas till Génessiers klinik, där hon går under cover som patient med huvudvärk.

Och vad tycker stackars Christiane om allt det här? Nja, hon är ju knappast glad. Hon är en sorgsen kvinna och detta är en sorgsen historia som bara kan sluta på ett sätt - med poetisk rättvisa.

Poetisk är ett av många ord man kan använda för att beskriva DE BESTIALISKA. Dess bilder är både mardrömsaktiga och vackra. Christine i sin mask är en uppenbarelse som får nackhåren att resa sig på ett behagligt sätt. Men detta är också en svart humoristisk film, något Maurice Jarre tagit fasta på i sin filmmusik. Några av filmens musikaliska teman är inspirerade av cirkusmusik, vilket låter både oroväckande, kusligt och glädjefyllt.

Jag nämnde Jess Franco i den här recensionens första stycke, och vår käre spanjor är en regissör som låtit sig inspireras en hel del av Franjus mästerverk. Franco har återkommit till temat flera gånger, och hans mest uppenbara hommage är den fantastiska FACELESS med bland andra Brigitte Lahaie, Chris Mitchum och Telly Savalas.

Just det, jag måste förstås påpeka att alla unga skådespelerskor i filmen är oerhört tjusiga, och operationsscenerna är väldigt grafiska för sin tid och kan upplevas som snaskiga och svåra att se även idag. Trots detta släpptes filmen igenom helt oklippt i Sverige när det begav sig - kanske betraktade Biografbyrån filmen som konst och inte skräck; den är ju fransk...

Gör dig själv en tjänst och kolla in den här filmen, den finns ute på diverse flotta, utländska DVD:er. DE BESTIALISKA är en av de absolut bästa skräckfilmer - och filmer rent allmänt - du kan hitta där ute.