Bio: Vegas

Foton copyright (c) Folkets Bio
Avdelningen Filmer man kan vara utan.
Den norska ungdomsfilmen VEGAS vann Svenska Kyrkans pris på BUFF 2010. Fan vet varför. Det här är nämligen en film vi sett tusen gånger tidigare och inte blir det bättre bara för att filmen är på norska.
Eftersom detta är dels en nordisk ungdomsfilm, och dels en som vunnit pris, kan ni lätt räkna ut vilken genre det handlar om. Just det: Eländes elände!
En tumregel är att filmer som inleds med att man får se de olika huvudpersonerna och rollfigurernas namn skrivs ut i bilden, oftat är dåliga. Så öppnar VEGAS, som har tre huvudpersoner.
Dels har vi lille Terje, som åker danmarksfärjan med sina föräldrar. När farsan ska fotografera Terje och morsan, hoppar hon upp och sätter sig på relingen. Terje, det puckot, skojar med morsan och skrämmer henne, så att hon trillar baklänges och försvinner i havets djup. Terje börjar bete sig som en katt (?!) och hans farsa klarar inte av livet. Terje, som är övertygad om att morsan bor i Danmark, skickas till ett barnhem.
Och så har vi Thomas, vars morsa miss-
hand-
las av en krökande, brutal pojkvän. Saker går åt helvete, lillebrodern Daniel tas om hand av en snäll familj, medan Thomas skickas till samma barnhem som Terje.
Slutligen har vi Marianne, som skickas från fosterfamilj till fosterfamilj. Hon är ett psyko som inte klarar av att bete sig normalt. Slåss och har sig. I början av filmen fyller sonen i hennes fosterfamilj sexton år. För att skoja lurar Marianne grabben att med förbundna ögon runka inför hela släkten (han har en 30cm dragg man får se i bild!). Fantastiskt rolig scen! Marianne, som påstår att hennes morsa bor i Las Vegas, skickas till samma hem som de två ovanstående.
Därefter blir det mer elände. Det radas upp så mycket våld och lidande och depri-
meran-
de inslag, att Gunnar Vikenes film emellanåt tenderar parodi - i synnerhet vad gäller Marianne. Hon klarar inte av att göra någonting normalt. Hon påminner om bruden i den gamla hatiska svenska filmen ÄLSKA MEJ av Kay Pollak, om någon minns den. Marianne pendlar konstant mellan att vara glad och positiv, och flippa ut. Och tror ni hon visar tuttarna? Jepp, självklart gör hon det! Det här är ju en nordisk ungdomsfilm. Men det dröjer, det händer först mot slutet.
Terje är mest konstig och Thomas blir jag inte klok på. En del händelser på slutet är skrattretande. I synnerhet lille Terjes öde. Jösses.
VEGAS menar väl. De unga skådespelarna är jättebra. Det är inget fel på regin. Men filmen är ohyggligt ooriginell. Vi har sett allt förr. Den är poänglös (Ja, många barn far illa i livet, vi vet!). Dessutom varar den i en timme och femtio minuter; den slutar aldrig. Lägg till detta ett grönblått filmfoto som gör allting ännu mer deprimerande - för att inte tala om fult.
I eftertexterna tackas något som heter Bøgorama. Gissar dock att det har med böcker att göra. Fast böcker heter ju bøker på norska, inte bøger...

(Biopremiär 29/10)