Foton copyright (c) Sony Pictures
Det var ju en farlig massa biopremiärer i fredags och jag hann omöjligt med att skriva om alla, eftersom jag dessutom ville göra annat, vilket jag ville (som att provsmaka olivoljor). Men här har vi i alla fall den sista av gångna helgens premiärer - alldeles innan det är dags att börja bege till till den här veckans pressvisningar.
Facebook. Är jag aktiv på Facebook? Ja ... och nej. Jag har en Facebooksida, men den tillhör egentligen inte mig personligen - även om den på grund av vissa skäl blev min ändå. Men jag är nästan aldrig på FB. Jag går dit ibland för att promota mig själv, skicka ut meddelanden om nya artiklar och annat. Men det är väl allt.
Ärligt talat begriper jag fortfarande inte riktigt poängen med FB, varför folk spenderar hela dagar med att hänga där. Fast det är kanske jag som är en ignorant. När MySpace var som hetast blev jag övertalad att skaffa en sida där, vilket jag gjorde. Jag försökte vara aktiv där en månad eller två, men MySpace var och är för stökigt. Min sida där finns kvar, men jag gick över till LinkedIn. LinkedIn använder jag fortfarande, även om jag inte är superaktiv och besöker sajten dagligen. Det känns dock som en vettig community och jag har haft en hel del nytta av sajten.
Fast jag har ju varit med i en hel del communities sedan sent 1990-tal. Det var rätt kul ett tag med alla de här svenska ställena som uppstod, jag till och med jobbade åt en community och fick betalt, även om de flesta i slutänden gick ut på att man skulle träffa en kärlekspartner. Kommer ihåg att jag ett tag messade med en anonym tjej i Stockholm under en dryg månads tid, innan jag tyckte att hon kändes märkligt bekant. Visade sig att jag inte bara kände henne, hon hade dessutom varit förälskad i mig och jag hade avböjt. Det konstigaste som hänt på MySpace och Facebook, är att en galen belgisk kvinna som stalkat Gary Daniels i flera år plötsligt började stalka mig - för att jag känner Gary. Hur bisarrt som helst.
Här babblar jag på utan att komma fram till David Finchers film om hur Facebook grundades, så varför inte hugga in på filmen nu:
Jesse Eisenberg spelar Mark Zuckerberg, som en kväll bråkar med sin flickvän Erica (Rooney Mara, Lisbeth Salander i kommande filmen) på krogen och hon dumpar honom. Det hade jag också gjort. Filmens Mark Zuckerberg är en hemsk, irriterande person. Vid närmare eftertanke är det märkligt att han hade en flickvän till att börja med. Mark blir i alla fall förbannad och går hem och spikar ihop sajten Facemash, där man kan jämföra olika Harvardstudenter och rösta på de som är sexigast.
Tvillingarna och tillika tävlingsroddarna Cameron och Tyler Winklevoss (Armie Hammer dubbelexponerad) vill anlita Mark för att bygga sajten The Harvard Connection, men efter att Mark först visat sig vara intresserad, bygger han om egna sajten till thefacebook.com, som blir så framgångsrik att Harvards servrar brakar samman.
Bröderna Winklevoss försöker stämma Mark för idéstöld, samtidigt som Mark och hans businesspartner och ende vän Eduardo Saverin (Andrew Garfield) lierar sig med den lika framgångsrike som slemme Sean Parker (Justin Timberlake), som en gång i tiden startade Napster och fick hela musikindustrin på sig. Sean får Mark att stryka "the" från Facebook och de gör företaget till ett extremt framgångsrikt sådant, medan den juste Saverin manövreras ut. Även Saverin försöker stämma skiten ur Mark.
Det här låter onekligen som ett hopplöst ämne att göra film på. Några killar som sitter och bygger webbsidor. Men Fincher lyckas ändå göra en väldigt engagerande film. Kanske blir filmen så fascinerande beroende på att det i princip är mäktiga barn den handlar om. Filmen börjar år 2003 - och idag är Mark Zuckerberg typ 26 och världens yngsta multimiljardär. Några osnutna och ofta socialt inkompetenta ungar sitter och hittar på saker som hela världen engageras av.
Jag noterar att många kritiker hyllar Jesse Eisenbergs rollprestation, men, tja, jag vet inte - han spelar Mark Zuckerberg med ett och samma nollställda ansiktsuttryck. Zuckerberg ger intryck av att vara en android eller en varelse från en annan planet. Då måste jag säga att Justin Timberlake imponerar mer som den vidrige Sean Parker. Lite lustigt att en poptönt som Timberlake lyckats gå och bli något slags kraraktärsskådis.
Rooney Maras roll är väldigt liten. Den av filmens tjejer som jag främst lade märke till, är Emma Fitzpatrick, som har en ytterst liten roll som en som heter Sharon. Hon är med i en scen, men jag tilltalades av henne.
För filmmusiken står ingen annan än Trent Reznor - kors i taket! - i samarbete med Atticus Ross, och på soundtracket hörs en av världens bästa låtar; "Like a Bad Girl Should" med The Cramps.
Bitvis är THE SOCIAL NETWORK en väldigt rolig film, det uppstår ofta humoristiska incidenter och roligast är nog en snutt om ett föredrag med Bill Gates.
...Men liksom fallet var med I ONDSKANS TJÄNST, som jag recenserade igår, är det tydligen lite si och så med sanningshalten i filmen. Själv har jag ingen som helst aning, jag var ju inte med på Harvard och skapade Facebook. Det är svårt att kolla. Mark Zuckerberg själv säger att det enda David Fincher fick till korrekt, är kaffemuggarna med Facebookloggan på.
Men det spelar ingen roll. Det här är en bra, underhållande och intressant film.
När kommer filmen om Lunarstorm?
(Biopremiär 22/10)
måndag 25 oktober 2010
Bio: The Social Network
Etiketter:
bio,
David Fincher,
drama,
Facebook,
film,
Jesse Eisenberg,
Rooney Mara,
The Cramps,
Trent Reznor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar