Bio: Hämnden

Foton copyright (c) Per Arnesen

HÄMNDEN. Det måste vara årets lamaste filmtitel. Filmens engelska exporttitel är IN A BETTER WORLD, vilket förstås är en bättre – om än trist – titel. Men i Sverige och Danmark heter den HÄMNDEN. Statens Biografbyrå listar sex filmer som har den svenska titeln HÄMNDEN. Till detta kommer otaliga videofilmer som döpts till HÄMNDEN. Och vi får förstås inte glömma bort min gode vän och kollega Stefan Lindqvists Super-8-raffel som jag skrev om i min gamla kultfilmsspalt i NST.

HÄMNDEN. Det kan innebära precis vad som helst. Först och främst tänker jag förstås på Charles Bronson. Men det här är en film av Susanne Bier, så det lär knappast handla om en ensam hämnare som röjer upp. Faktum är att jag inte visste vad filmen skulle handla om, eftersom jag inte orkat läsa några handlingsreferat.

Filmen har fått högsta betyg av en hel rad svenska kritiker. Trots detta kände jag mig inte alltför lockad att se den. Biers förra film var det misslyckade THINGS WE LOST IN THE FIRE med Halle Berry, och hon har ju även gjort den usla LIVET ÄR EN SCHLAGER. Ett mörkt drama med Mikael Persbrandt kändes inte så häftigt, oavsett vad kritikerna säger. Jag lyckades inte heller se filmen under Malmö Filmdagar, så det blev till att gå på en ordinarie biovisning. Det var lättare sagt än gjort. Alla föreställningar var nämligen slutsålda. Jag lyckades få en av de sista biljetterna till söndagskvällen. Jösses – att HÄMNDEN skulle dra så mycket folk? Är det Persbrandt? Bier? Recensionerna?

Det är inte bara en hämnd det handlar om. Det är två – eller kanske till och med tre. Mikael Persbrandt är Anton, en läkare som jobbar i Afrika där han häckar i ett provisoriskt sjukhusläger modell MASH och lappar ihop ortsbefolkningen som i jämn takt kånkas in lemlästade. Bland annat huserar en stor, elak bandit i trakten; han attackerar folk och sprättar upp magen på gravida kvinnor.

Hemma i Danmark bor Antons fru Marianne (Trine Dyrholm) med sönerna Elias (Markus Rygaard) och Morten (Toke Lars Bjarke från MONSTER BUSTERS). Elias mobbas i skolan och kallas Råttansiktet – och det ännu värre tillmälet ”svensk”. Anton och Marianne ligger i skilsmässa.

Ulrich Thomsen är Claus, vars fru dött i cancer. Tillsammans med sonen Christian (William Jøhnk Juels Nielsen) flyttar han hem till Danmark, efter att ha bott i flera länder. Christian hamnar i samma klass som Elias, och när den världsvane Christian får se hur Elias mobbas av en grym och elak kille, träder han emellan – och får på käften.

Senare hämnas Christian på mobbaren och bankar skiten ur honom – inför ögonen på Elias. De åker dit för misshandeln, men Elias och Christian blir vänner.

Anton kommer hem från Afrika och när han en dag är ute med pojkarna hamnar han i bråk med den stenhårde busen Lars (Kim Bodnia), en karl alla verkar rädda för. Elias och Christian tycker att Anton ska hämnas, men den senare förklarar varför man inte vinner någonting på att ge igen. Pojkarna accepterar inte detta och planerar en gruvlig hämnd på Lars. Anton åker tillbaka till Afrika. Vad ska han göra åt den grymme banditen?

Det står klart redan från början att HÄMNDEN kommer att leda till eländes elände. Saker och ting kommer självklart att gå fel under filmens gång. Om ett drama av den här typen ska överraska, måste den göra tvärtom och bli en vigilantefilm. Självklart gör Biers film inte det. Men jag måste ge mina kritikerkollegor rätt. Det här är en alldeles utmärkt film.

Det har ju blivit en klyscha det där med att danskarna gör så bra filmer. Allt de gör är ju inte bra, men mycket är, och filmerna är i princip nästan alltid bättre än svenska filmer. Vad är det egentligen de gör, danskarna? Jag upplever alltid danska skådespelare som bättre och mer naturliga än svenska – men det kan bero på att jag inte är lika haj på danska som svenska och engelska; jag hör inte om replikfällningarna eventuellt svajar. Men jag inbillar mig att de sällan gör det.

I stort sett allting i HÄMNDEN är utmärkt: regi, foto, klippning och manus – Anders Thomas Jensen ligger bakom manuset, och han är ju mannen som gjort favoriter som BLINKANDE LYKTOR, DE GRÖNA SLAKTARNA och ADAMS ÄPPLEN, plus en lång rad annat.

Jag brukar ha rätt svårt för Persbrandt, jag irriterar mig på hans mumlande spelstil och på hans privatperson, men Bier har fått fason på honom. Men nog är det konstigt att alla danskar utan problem förstår vad han säger; han är den ende i filmen som pratar svenska. Rent allmänt verkar ju danskar ha svårt att förstå svenska, svårare än vi har för att förstå dem. Men det är roligt att svenskar betraktas som dett jävla pack i den här filmen! ”Åk hem där du kom ifrån!” tycker de uppretade danskarna.

HÄMNDEN känns som en typisk film som kan roffa åt sig en Oscar för bästa utländska film. Inte helt oväntat är det här Danmarks Oscarsbidrag. Sverige skickar den chanslösa I RYMDEN FINNS INGA KÄNSLOR, en charmig bagatell. Jag skulle inte bli förvånad om Bier faktiskt tilldelas statyetten. Fast det här är en dansk-svensk samproduktion, som så ofta är Film i väst och Trollhättan inblandade.

Kim Bodnia är förresten jättetrevlig privat. Han kallade mig inte svenskjävel, istället bjöd han spontant på öl.