Bio: Du kommer att möta en lång mörk främling

Foton copyright (c) Scanbox

Woody Allens förra film, WHATEVER WORKS, var inget vidare. Den fick blandad kritik, en del tyckte den var lysande och hysteriskt rolig, men jag och många andra konstaterade att Larry David inte håller för mer än högst 25 minuter i stöten. Förutom detta, var manuset gaggigt och halvtaskigt.
Allens nya film, DU KOMMER ATT MÖTA EN LÅNG MÖRK FRÄM-
LING, har fått rätt ljum kritik utom-
lands, men själv tycker jag att den är riktigt trivsam - i synnerhet jämfört med den förra filmen.

Platsen är återigen London, där Allen filmat ett antal gånger det senaste decenniet, och i centrum står främst Sally (Naomi Watts) och hennes man Roy (Josh Brolin). Roy är en misslyckad författare som sedan flera år kämpar med sin nya roman. Hans förhållande med Sally är inte det bästa.

Gemma Jones och Anthony Hopkins är Helena och Alfie; Sallys föräldrar. Alfie har plötsligt lämnat sin fru och fått för sig att han är 21 på nytt. Han joggar, tränar och hänger på nattklubbar, medan Helena pimplar whisky, våldgästar sin dotter, och går till ett medium som tutar i henne en massa dravel.

Mittemot Roys arbets-
rum flyttar den unga, vackra Dia (Freida Pinto) in - och Roy kan inte låta bli att spana in henne. Till slut tar han mod till sig och bjuder ut henne på lunch. Sally i sin tur har börjat arbeta på ett galleri och blir smått förälskad i sin chef, spelad av Antonio Banderas.

Så hör Alfie av sig med en chockerande nyhet. Han ska gifta sig. Sally och Roy presenteras för Charmaine (Lucy Punch), en härligt slampig och blåst brud som är hälften så gammal som Alfie och som kallar sig "skådespelerska".
Sådär håller det på. Det känns ungefär som en ganska harmlös, smått humo-
ristisk såpa koncent-
rerad till 98 minuter. Det är småcharmigt, ganska bagatellartat, och som sig bör inleds det hela med vita förtexter mot svart bakgrund. Man kan ha betyligt värre saker för sig än att titta på DU KOMMER ATT MÖTA EN LÅNG MÖRK FRÄMLING, den känns som en kopp kaffe med ett par skivor kardemummakaka och ett ballerinakex. Jag skrattade en del, tyckte det var mysigt, och en av twisterna på slutet är väldigt fin. Scenerna med Charmaine är väldigt roliga - sicken brutta!

Josh Brolin ser rätt märklig ut i filmen. I vanliga fall brukar han vara en robust karl med bra haka - här har han lustigt rufsigt hår och han är lite plufsig; ansiktet ser svullet ut. Han ser ut som den halvslusk han spelar och inte som en börshaj eller cowboy.

Och det borde vara olagligt för kvinnor att vara så vackra som Freida Pinto. Hon snor uppmärksamheten från resten av filmen, från allt som sker omkring henne. Jag blev alldeles svitt i kalsipperna.

 

(Biopremiär 29/10)