Bio: R - Slå först, slå hårdast

Foton copyright (c) Nonstop Entertainment

Det var inte längesen EN PROFET gick på bio och jag tyckte att det var den hårdaste och dystraste fängelseskildring jag sett. Men så kommer nu den danska R - SLÅ FÖRST, SLÅ HÅRDAST, och den är tammefan ännu hårdare och dystrare.

R, det är av allt att döma Rune (Johan Philip Asbæk), som dömts för ett våldsbrott - det framgår aldrig riktigt vad, men det pratas om en knivskärning - och nu skickats till den beryktade anstalten Horsen på Jylland, där han ska häcka i två år. Hans tillvaro börjar inte speciellt bra. Efter trettio sekunder i cellen, kommer det in en hårdtatuerad muskelpojke och knycker Runes madrass.

Därefter blir det bara värre. Rune blir något slags springpojke åt hårdingarna på avdelningen. Efter att han tvingats spöa skiten ur en alban får han det lite bättre, men han måste fortfarande finna sig i att skura piss och få kaffe uthällt över sig och behandlas som mög.

Men så upptäcker Rune en dag ett sätt att smuggla pengar och droger från en våning till en annan. Genast blir tillvaron aningen bättre - men bara så länge ingen annan känner till hur han går till väga med smugglandet. Och det är förstås bara en tidsfråga...

R är en riktigt jävla mörk och hård film. Den börjar mörkt och sedan blir den bara mörkare. Här finns inga ljusa utsikter alls. I EN PROFET fanns det i alla fall något slags hopp. Nu är den franska filmen en bättre film; den har intressantare rollfigurer, en mer komplex handling, det är en större film.

Men som ren helvetesskildring måste R vara svårslagen. Allvarligt talat - vad är det här för människor? Jag skulle inte bli förvånad om världens fängelser befolkas av sådant här avskum. Och värre. Och frågan är - vad ska de här typerna i fängelse att göra, varför ska de få "vård"? Det finns ju så många andra alternativ: Giljotinering. Arkebusering. Nackskott. Hängning. Gaskammare. Elektriska stolen. Giftspruta. Stegling. Bålbränning. Napalmbombning. Eller varför inte bara mura igen alla dörrar och fönster i anstalterna och sedan släppa in nytt drägg genom en lucka i taket, så får de klara sig bäst de kan därinne utan mat. Eller bestick.

Det finns inget som helst hopp för den typen av kriminella som skildras i R. Allting har redan gått alldeles för långt. Hur ska en sådan människa kunna leva ett normalt liv efter att ha släppts ut? Det finns liksom inte på kartan. Av den här filmen att döma fungerar fängelset bara som ett ställe där ilskan, ondskan och de kriminella tendenserna trappas upp under några år. Tage Danielssons åsikter som förs fram i den konstiga SLÄPP FÅNGARNE LOSS DET ÄR VÅR har aldrig känts mer naiva.

R är inspelad på Horsen, men anstalten är visst numera nerlagd. Det första jag noterade är att korridorer och dörrar av någon anledning är smyckade med vikingaornament. Märkligt.

Johan Philip Asbæk känns igen från några andra danska filmer, men frågan är var Tobias Lindholm och Michael Noer (båda har skrivit och regisserat) har hittat övriga skådespelare. De ser ju onekligen ut att vara riktiga bikers och straffångar.

Många av fångarna har väldigt rymliga ändtarmar.









(Biopremiär 3/9)