Bio: Marmaduke

 

Foto copyright (c) Twentieth Century Fox

Sydsvenskan, Skånskan - och jag. Vi var de enda som brydde oss om att bevista pressvisningen av MARMADUKE, en film som totalsågades när den gick upp i USA.

Ursprungligen är detta en tecknad serie. Eller rättare sagt: syndikerade skämtteckningar, så kallade paneler. En ruta om dagen. Rätta mig om jag har fel, men var inte söndagssidan i serieform med flera rutor? Jag är kanske helt ute och cyklar, men jag vill minnas att Marmaduke figurerade i serierform i någon av det veckotidningar min mormor läste på 1970-talet - och jag sög i mig alla serier i dessa. (Farmor läste Husmodern, den innehöll inte en enda serie)

Jag minns ingenting av Brad Andersons serie, mer än att den handlar om en gigantisk Grand Danois. C'est tout. I den här filmen bor Marmaduke tillsammans med en typisk amerikansk övre medelklassfamilj i ett typiskt trevligt amerikanskt hus i Kansas. Det är husse, som jobbar med ekologisk hundmat, matte som lagar mat, en ung tonårsdotter och en grabb i tioårsåldern. Jo, och en katt som bryter på spanska. Marmadukes största nöje verkar vara att fisa i sängkammaren när husse och matte lagt sig.

Men så får husse nytt, exklusivt jobb i Kalifornien, så motvilligt flyttar familjen dit. Ungarna känner att de inte passar in. Marmaduke skaffar sig fiender i hundparken, men lär även känna några schyssta hundar, och så blir han kåt på ett par tikar. Husse får lite problem med sin nye chef, William H Macy. Sedan får husse en idé om att låta hundar surfa.

Ungefär här gav jag upp och ägnade mig åt annat. Jag fantiserade om Milla Jovovich.

När jag kvicknade till igen, var det fara å färde och hundar och katter höll på att omkomma. Och jag missade inte när husse säger "Förlåt för att jag har betett mig som jag gjort. Nu vet jag vad en riktig ledare är. En ledare är en som tar hand om sin familj!"

MARMADUKE är fruktansvärd. Den är erbarmlig. Hundjäveln babblar oavbrutet utan att det blir speciellt roligt. Det flängs hit och dit hela tiden. Djuren är delvis datoranimerade, vilket gör att de ser lite obehagliga ut ibland. Filmen känns som alla andra talande djur-filmer som kommit de senaste åren. Det är ungefär samma story och samma moralkakor i allihop, det är bara djuret i huvudrollen som byts ut. Fast skiten går säkert hem hos små barn - jag såg trailern i en salong full av småglin, och de skrattade så att de höll på att bajsa på sig.

Och då hör det till saken att jag hade visst utbyte av live action-Scooby-Doo-filmerna...

Filmen är dubbad till svenska. Det är möjligt att den amerikanska versionen av MARMADUKE är något bättre. I den görs rösterna av folk som Owen Wilson, Steve Coogan och Kiefer Sutherland.

I den svenska versionen görs Marmadukes röst av Fredde Granberg.

(Biopremiär 17/9)