Bio: Mao's Last Dancer

Foton copyright (c) SF Film
Saker som var bra under Reaganepoken: Actionfilmer. Skurkar. Det var bara att slänga in någon förtryckare som bröt på ryska eller kinesiska, så gick det bra att skjuta på honom. Enkelt och trevligt, och inte så komplicerat som det är idag - herregud, idag verkar det ju inte vara okej att skjuta på någon alls!

Under Reaganeran kom det även en hel del dramer om folk från länder i öst som hoppar av till väst. Mycket flaggviftande och grejor. Just nu går ju nyinspelningen av THE KARATE KID på bio, en amerikansk-kinesisk samproduktion. I den försöker man få Kina att framstå så tjusigt och trevligt som möjligt.

Precis tvärtom skildras Kina i MAO'S LAST DANCER. För säkerhets skull utspelar den sig i början av 1980-talet och bygger tydligen på sanna händelser. Hur pass nära sanningen den här filmen ligger har jag ingen aning om, men oj vad den får Amerika att framstå som världens bästa land - och Kina världens sämsta och ondaste.

Bildsköne Chi Cao är Li, som redan som liten gosse på den fattigaste landsbygden blir handplockad för att utbildas till balettdansör i Peking. Han hoppar och stretar och studsar och blir makalöst duktig, medan hans familj (som innefattar en åldrad och oigenkännlig Joan Chen) kämpar på i sitt skjul.

Så får Li chansen att åka till Texas i ett slags kulturellt utbyte. Kineserna vill att han ska vara en god representant för Kina och kommunismen, och vad han än gör, ska han inte lita på de lögnaktiga amerikanerna, som bara vill dra ner honom i fördärvet.

Men det bär sig inte bättre än att Li blir förälskad i en amerikanska och vill hoppa av. Texasbalettens konstnärlige ledare Ben (Bruce Greenwood, som är återhållsamt fjollig) sliter sitt hår. Robuste advokaten Kyle Maclachlan kallas in! Bäst av allt är att man även ringer efter en gammal tjock domare som bär cowboyhatt!

Bruce Beresfords MAO'S LAST DANCER ser precis ut som en amerikansk film från 1982. Kanske till och med som en TV-film. Storymässigt känns det här i alla fall som en gammal TV-film. Det är svart mot vitt, det är sockrat och tillrättalagt.

Om man gillar balett har man kanske en del att hämta här. Jag har inget emot långbenta ballerinor i tajta böjsor. Men nu handlar ju den här filmen om en kille, så i centrum står oftast en karl i tajta böjsor. Han hoppar och stretar och snurrar och har sig. The moose is loose. Det är väl inte så där särdeles vackert om man föredrar att se brudar.

Li har lärt sig engelska på en intensivkurs i Kina, så alltså talar han i princip engelska som en infödd amerikan. Han har inte ens den där typiska brytningen som till och med Bruce Lee hade. I en scen går förresten Li på bio och ser en kung fu-film. Kanske med Bruce Li? Kung fu-filmen verkar bättre än den film vi tittar på.

Men jag gillade att filmen slutar med texter där det står vad alla gör idag. Tyvärr stod det inte att någon sadlat om och startat en leprakoloni, men i ett fall är det bra nära.

(Biopremiär 3/9)