Bio: Vampyrer suger

 

 Foton copyright (c) Twentieth Century Fox

En orsak till att Monty Pythons fyrtio år gamla sketcher fortfarande håller och är roliga, är att Pythonpojkarna inte ägnade sig åt samtidssatir, utan parodi. De drev inte med specifika, då aktiva politiker, utan med den typiska politikertypen, och så vidare. Ungefär detsamma gäller för Zucker, Zucker och Abrahams tidigaste filmer; TITTA VI FLYGER, TOP SECRET! med flera. Visst kände man igen blinkningar till specifika filmer, men filmerna drev främst med olika filmgenrer.
Men så kom SCARY MOVIE och från och med då, parodierade man specifika, populära filmer i en oändlig rad filmer som har ordet "movie" i titeln. Nu har jag förstås själv sett den stora majoriteten av de filmer man driver med, men jag har ingen aning om hur de funkar om man inte sett dem. Kanske är det som att vara på en fest med okända människor där folk skämtar om typer man inte känner.
De första två SCARY MOVIE-rullarna var inget vidare, till skillnad från del tre och framför allt del fyra, vilka jag nu sett väldigt många gånger. Men betydligt värre är det med de filmer som skrivits och regisserats av Jason Friedberg och Aaron Seltzer. Förvisso var de inblandade i manusen till alla fyra SCARY MOVIE, men på egen hand är de hemska.
Först ut var DATE MOVIE - den var gjord med tummen mitt i handen och direkt genant. EPIC MOVIE var lika skitdålig. MEET THE SPARTANS innehöll ett par kul skämt, men var som helhet pinsam. DISASTER MOVIE har jag inte sett, men folk hävdar att den är sämre än DATE MOVIE.

Nu är de tillbaka med en film som inte heter VAMPIRE MOVIE, men väl VAMPIRES SUCK - eller VAMPYRER SUGER här i Sverige. Inte helt oväntat är det TWILIGHT som parodieras - och då menar jag TWILIGHT och inget annat. Filmen pressvisades inte i Malmö, så jag fick gå på den ordinarie premiären. Nu visades filmen inte i Entrés största salong, men det var fulsatt - och publiken var densamma som älskar TWILIGHT. Ungdomar och främst tonårstjejer. Jag hamnade förresten ganska nära åtminstone tre unga brudar som inte bara pratade högt och var dumma i huvudet, de var även spanska i truten, något jag förstås satt och retade upp mig på innan filmen rullade igång.

Vad vi fick se visade sig vara ungefär som en MAD-parodi på TWILIGHT - det enda som saknades var att den var tecknad av Mort Drucker.

VAMPYRER SUGER följer ungefär handlingen i de tre första TWILIGHT-filmerna scen för scen. Rollfigurerna har ofta samma namn som i originalet, och filmen ser ungefär likadan ut. Den är grå och berättartempot är långsamt. Ännu långsammare blir det eftersom folk förstås envisas med att göra saker i slowmotion för jämnan.

Jenn Proske spelar den dystra Becca, som flyttar till en liten håla i skogen där hon bor med sin farsa sheriffen, som är stolt över sin mustasch och påpekar att dottern minsann fått stora rattar sedan han senast såg henne. Becca sitter bara och deppar och lyssnar på poplåtar vars texter handlar om att hon är en dyster, sorgsen tonåring - en låt låter som något Trey Parker hade kunnat komponera.

Men så träffar hon på den mystiske Edward (Matt Lanter); han gillar att gå omkring i slowmotion och är blek och beter sig konstigt. Alla tjejer suktar efter honom, men han dissar alla. Utom Becca. Som ni ser - precis som i TWILIGHT.

Även den långhårige indianen Jacob (Chris Riggi) dyker upp. Han blir förälskad i Becca, men har problem med hormonerna. Han jagar katter. Han har plötsligt fått nos, spetsiga öron och svans, och han kan förvandla sig till en chihuahua.

Ondskan representeras av tre illasinnade vampyrer som kutar omkring i skogen och mördar folk och blir misstagna för att vara Black Eyed Peas. Och så har vi den där mäktiga vampyrsekten som tittat över från Italien.

Jag kan utan att ljuga hävda att detta är den bästa filmen hittills från Friedberg och Seltzer. VAMPYRER SUGER är inte irriterande usel. Den är ganska harmlös och ja, jag skrattade några gånger. En scen tillhör det roligaste jag någonsin sett: Becca ligger i sin säng och sover och har mardrömmer. Edward smyger upp bakom henne... Då lägger hon av en öronbedövande rökare som får Edward att trilla baklänges ut genom ett fönster. Jepp, det är den typen av låg humor som går hem hos mig.

De barbröstade, muskelbyggande varulvskillarna är också väldigt roliga. Inte helt oväntat dansar de bögigt och sjunger "It's raining men". När Chris Riggi dök upp kortklippt och barbröstad utbrast tjejerna bredvid mig "Men - han är ju skitsnygg!". Riggi ser bättre ut än Taylor Lautner, och framför allt är han en bättre skådis - han är den som är roligast i VAMPYRER SUGER.

Just det, filmen börjar och slutar med att hundratals småflickor från Team Edward och Team Jacob drabbar samman med spadar och andra tillhyggen.

Men filmen är 90 minuter och därmed alldeles för lång. Och det mesta är inte speciellt roligt. Alldeles för ofta måste de dessutom påpeka vad det är de anspelar på.

Och faktum är att jag skrattade mer åt de riktiga filmerna.

Fast det var det ju inte meningen att man skulle.

(Biopremiär 18/8)