Foto copyright (c) Sandrew Metronome
Jag har inte sett den första SOM HUND OCH KATT, jag hade inte ens en aning om vad den handlade om. Men det var inget som hindrade mig från att gå på söndagsmatiné och se SOM HUND OCH KATT: KITTY GALORES HÄMND. Jag gissar att Kitty Galore förekom i den första filmen. Denna uppföljare pressvisades inte i Malmö.
Jag har inte sett den första SOM HUND OCH KATT, jag hade inte ens en aning om vad den handlade om. Men det var inget som hindrade mig från att gå på söndagsmatiné och se SOM HUND OCH KATT: KITTY GALORES HÄMND. Jag gissar att Kitty Galore förekom i den första filmen. Denna uppföljare pressvisades inte i Malmö.
Genast konstaterade jag att jag valt fel visning. Förvisso har den bara gått upp dubbad till svenska, vilket ju är ett jävla sätt, men den här 3D-filmen visas inte i 3D på Filmstaden Storgatan, dit jag gick. Så det blev till att se en platt film - vilket dock inte störde mig det minsta. Jag skänkte faktiskt inte en tanke på att jag såg fel version.
Att se film på bio tillsammans med en massa barn under tio är ofta en intressant upplevelse. Ofta lever de sig helt in i filmerna, ofta kiknar de av skratt, och väldigt ofta skrattar de av oförklarliga anledningar. Redan under reklamen skrattade ungarna. I synnerhet när reklamen för SF:s babybio visades och en barnröst säger "För vuxna, men ändå för barn." Det gick visst hem hos de små cineasterna.
Därefter kom en trailer för en sång- och dansfilm på Disney Channel med bröderna Jonas, och småtöserna bredvid mig sa "Den ska jag nog se" - fast de sa det lite tvekande. Och så kom en trailer för MARMADUKE och herrejösses, vad det skrattades. Ungarna visste inte vart de skulle ta vägen! I synnerhet när Marmaduke sa "Toalett" skrek de små liven av skratt.
Däremot var de knäpptysta när trailern till den där datoranimerade ugglefilmen dök upp. Den verkar verkligen skitkonstig - och dålig.
Så var det dags för eftermiddagens stora sursprise: innan huvudfilmen visades en helt ny kortfilm (i 3D, men här platt, förstås) med Gråben och Hjulben! Fantastiskt! En kvinna på 50+ bakom mig kunde inte sluta skratta. Gråben använder bungyjumping för att försöka fånga Hjulben, som befinner sig på en kraftigt trafikerad väg. Det resulterar i att precis alla bilar som passerar kör på Gråben. Jag skrattade själv högt, primitiv våldsam humor är förstås alltid bättre än annan humor. I alla fall ibland. Men det är självklart att kortfilmen ska ha fem syndiga dvärgar!
Nå. Så började då SOM HUND OCH KATT: KITTY GALORES HÄMND. Förtexterna utlovade överraskande många kända namn. Christina Aquilera. Nick Nolte. Roger Moore. Jösses - Roger Moore! Men detta var ju inget vi i publiken hade glädje av - eftersom kändisarna bara står för djurens röster. Här är ju filmen dubbad.
Detta är alltså en film om talande djur, spelade av riktiga djur med datoranimerade munrörelser, och jo, några djur är helt datoranimerade.
Huvudperson verkar den småklantiga polishunden Diggs vara. Chris O'Donnell spelar den coole snuten som jobbar med Diggs, men efter en dundertabbe kickas Diggs från poliskåren och O'Donnell försvinner nästan helt ur filmen. Men det dröjer inte länge förrän några agenter från hundarnas säkerhetstjänst dyker upp och vill anlita Diggs. Detta är alltså hundar som är hemliga agenter och har ett gigantiskt underjordiskt James Bond-högkvarter.
Den skurkaktiga hårlösa katten Kitty Galore är tillbaka med en utstuderat ondskefull plan - fast jag har redan glömt vad den gick ut på. Men jag har för mig att den involverade en LP-skiva.
Det bär sig inte bättre än att hundarna tvingas samarbeta med katternas hemliga agentorganisation, vars chef har en fluga runt halsen och heter Lazenby - vilket ju är väldigt kul. Säkert ännu roligare i original, eftersom det förstås är Roger Moore som gör Lazenbys röst.
...Och så blir det en massa harmlösa agentäventyr med jakter och fräsiga agentmanicker. Fast särdeles roligt är det inte. Det är möjligt att jag nickade till i mitten, jag minns inte. Dock skrattade ungarna åt det som försiggick på duken. De var hur nöjda som helt.
...Och då hör det till saken att många skämt gick över huvudet på de små oskuldsfulla biobesökarna. Dels finns här förstås en väldig massa James Bond-referenser; till exempel har Galores högra hand ståltänder och heter "Meows", vilket ska föra tankarna till Jaws. Två skotska legosoldatkatter anlitas, de hittas i tidskriften Cat Soldiers, som ser ut som Soldier of Fortune. Märkligast är NÄR LAMMEN TYSTNAR-referenserna. En synnerligen ond och farlig katt måste förhöras. Denne sitter fängslad på Alcatraz. Han har munskydd och blå overall och allt, och pratar om att han en gång åt en duva och sköljde ner den med en kanna grädde - sch-sch-sch-schlurp!
Så mycket mer har jag inte att säga om den här filmen. Jo, okej, en sista grej: under förtexterna spelas Pinks "I'm gonna get the party started", fast framförd av dame Shirley Bassey!
Jag gillade den lilla robotekorren som exploderade på slutet.
(Biopremiär 11/8)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar