Bio: Oskuldens tid

 

Foton copyright (c) Atlantic Film

Regissör Jordan Scott gör här sin långfilmsdebut. Jordan är dotter till Ridley Scott, som har producerat tillsammans med brorsan Tony.

Fem minuter in i filmen kände jag att, fan, jag vill inte se den här. Åtminstone inte nu. Kostymdrama, brittiskt 1930-tal, internatskola och en story som kändes märkligt bekant. Jag var inte upplagt för sådant. Men jag satt kvar.

Okej, vi har alltså den här internatskolan för flickor, styrda med järnhand av ett gäng kärringar till personal. Fast flickorna är förstås bitchiga mot varandra de med. Skolan har även ett simhoppningslag som tränas av den karismatiska och lite mystiska lärarinnan miss G, som spelas av fransk-svenska Eva Green från CASINO ROYALE.

Allting är väl inte direkt frid och fröjd, det är snarare så som det alltid är i filmer om brittiska internatskolor. Men så anländer en ny elev, och flickornas värld skakas om. Den nya heter Fiamma och är en sofistikerad överklassbrutta från Spanien.

Fiamma har svårt att passa in och hon ses som ett hot; men när hon väl accepteras är hon nära att ta över ledarskapet. Och vad är det egentligen miss G är ute efter?

OSKULDENS TID bjuder på tjusiga bilder. Det är vackra, disiga vyer och närbilder på buttra flickansikten. Men jag kan inte säga att jag blev engagerad av storyn. Det kändes som om jag sett allt förr. Och nej, jag satt inte och väntade på ett lyckligt slut. Det gjorde jag rätt i. Här och var gick tankarna till DÖDA POETERS SÄLLSKAP, fast här saknas vitsande helt och hållet. Det här är typiskt brittiskt välgjort och halvtrist.

Eva Green.

Vad tycker jag om henne?

Jag vet inte riktigt. Det är något med hennes ögon. De är så otroligt hårda. Hon ser konstant ut att vara skitförbannad, även när hon är glad. Jo, hon har väl ett vackert ansikte - men hon gör sig nog bäst när hon blundar.

(Biopremiär 27/8)