Bio: Den nakna mannen

Foton copyright (c) Folkets Bio

Förvisso står det i min presentation här intill att jag gillar nakenscener - men det är förstås galanta damer jag finner ett nöje i att betrakta. Inte oformliga karlar. Från Finland.

DEN NAKNA MANNEN är en finsk-svensk samproduktion. Med betoning på finsk. Filmen är tillägnad Finlands alla män. Det här är jävligt finskt.

Joonas Berghälls och Mika Hotakainens dokumentär består av finska karlar som intervjuas i olika bastun. Den intressantaste bastun dyker upp rätt tidigt i filmen, det är en gammal husvagn uppställd i skogen. Där sysslar karlarna med robusta karljobb och bränner trä i stora ugnar och jag vet inte vad, men så plötsligt går de in i husvagnsbastun. En av gubbarna blir förbannad, eftersom han just lagat soppa åt dem - ska de bara låta den stå?

De flesta av gubbarna ventilerar sina känslor och pratar om sina eländiga liv och upplevelser. En snubbe bara söp och rånade och satt i fängelse, men kom på bättre tankar. En annan herre pratar om när han lilla dotter dog. Jag fascinerades av de långa snorsträngarna som med jämna mellanrum segade sig ut ur mannens näsa.

Fast alla gubbar har inte haft det för jävligt. En verkar ha haft det riktigt bra. En annan sitter vid ett picknickbord när plötsligt hans tama björn kommer fram och slår sönder bordet. "Titta. Nu hade du sönder bordet," säger gubben likgiltigt.

Filmen slutar med att alla de medverkande plus en herrkör sjunger en sång om en liten ekorre. Det är en väldigt deprimerande sång om en ekorre.

DEN NAKNA MANNEN hade kanske varit kul om den varat en halvtimme. Men 81 minuter? Kom igen! Det går inte att titta på sådant här så länge!

Emellanåt fick jag vända bort blicken. Vissa scener är chockerande vidriga. Brutalt feta män med man-boobs och utskjutande navel. Eller utmärglade gubbstruttar. Och alla dessa dinglande könsorgan. Fy satan! Ja, inte är det vackert! Och dessutom pratas det finska och de befinner sig i ödsliga miljöer.

Huuu!

(Biopremiär 20/8)