Söndagen då jag tackade nej till en grogg

Ett söndagskåseri av Pidde "Gits" Andersson

Som den söndagsflanör jag är, var jag vid lunchtid idag ute och flanerade på stadens gator och torg. Vädret var till en början inget vidare. Det var inte kallt, men mulet och blåsigt.
Jag tittade inom Hamrelius, de hade rea på reaböckerna. Mest skit. Om man nu inte vill ha en gammal Virginia Andrews-roman som krupit fram ur ett dammit hörn. Alldeles vid entrén hade de ställt fram ett bord med engelskspråkiga böcker riktade till turister. Bland annat fanns där flera Astrid Lindgren-böcker - och bland dessa två olika utgåvor av "Pippi Longstocking"; båda amerikanska, en pocket, en stor och inbunden; båda hade lite udda illustrationer, om än av olika konstnärer, och översättningarna var inte desamma. Jag slog upp pocketboken på måfå och där stod det "Pippi was baking pepparkakor - a kind of Swedish cookies". Märkligt, tyckte jag, varför stod det inte "gingersnaps"? Jag letade upp samma sida i den andra boken, och i den stod det "gingersnaps".
Jag försökte leta upp kapitlet där Pippi går runt och ska köpa spunk, men jag kunde inte hitta det. Det är kanske inte med i första boken? I vilket fall var jag nyfiken på hur de hade översatt "spunk". För det måste de ju ha gjort. Det hade ju blivit väldigt märkligt om ett kapitel handlade om en liten flicka som skulle köpa sperma.
Jag fortsatte att flanera ner mot Stortorget och sedan vek jag av snett till höger. Skulle jag gå till Caroli? Nu tittade solen till slut fram. Å det grövsta. Nä, fan, nu är det jag som slår mig ner på första bästa parkbänk och njuter av solen, tänkte jag, så som vi söndagsflanörer ofta gör. Fast det var lögn i helvete att hitta en ledig parkbänk.
Till slut hittade jag fem tomma bänkar i en halvcirkel intill en falafelkiosk, så jag satte mig på en av dem och vände ansiktet mot solen som ett annat fruntimmer på fjällsemester.
Efter en kvart-tjugo minuter sådär noterade jag hur en kille i min ålder, lite yngre kanske, kom gående rakt mot mig. "Vicket jävla vär vi har ida!" sa han, och jodå, just då hade solen åter gått i moln. Jag mumlade något instämmande till svar.
Utan att fråga slog han sig ner bredvid mig och började gräva i en plastkasse. Herregud, det här är Sverige! I det här landet sätter man sig inte bredvid främmande människor, i synnerhet inte om det står fyra tomma bänkar intill.
Killen drog upp en oöppnad flaska vodka ur kassen. "Ska du ha dig en grogg?" frågade han och fortsatte att plocka fram en burk Fanta han köpt i falafelkiosken, och en plastmugg.
"Nej," sa jag.
"Du dricker kanske inte sprit?" frågade han.
"Jodå, men inte så här dags, det är söndag och klockan är bara strax över tolv".
Där ljög jag. Självklart har jag inget emot att dricka sprit mitt på dagen. Men jag vill inte ertappas sittande på en bänk i centrala Malmö och dricka grogg ur en plastmugg.
Killen skruvade av korken på vodkaflaskan och luktade på innehållet. Han räckte över flaskan till mig. "Du som kan lukta, vad luktar det här?"
Jag sniffade på vodkan. "Vanilj," sa jag.
"Jaha," sa han. "Vad tror du jag betalade för den här?"
"Ingen aning. Hundra spänn?"
"Femtio. Jag köper av de där polackerna, du vet."
Nej, det vet jag inte, vilka polacker? Fast det frågade jag inte. Killen fortsatte:
"Man kan köpa tio flaskor för 400. Jag köpte två kilo tobak. 180 spänn."
Han hade nu blandat sin grogg. Han tittade bort mot kioskens uteservering.
"Om man skulle ta och sätta sig där - jag har ju trots allt köpt en Fanta där!"
Killen gick bort och satte sig vid ett bort och fortsatte att smutta på sin grogg. En tilltufsad gubbe som letade tomburkar passerade. Killen ropade på gubben, tilltalade honom med förnamn och erbjöd honom en grogg, men gubben hade slutat dricka.
Killen hittade en halväten kebab vid bordet intill sig. Det såg ut som om han åt av den, men jag är inte säker. Därefter grabbade ha tag i kebaben, reste sig upp och började mata fåglarna: han rev bitar av kebaben och kastade dem åt mitt håll. Det tog inte många sekunder innan ett tjugotal stora fiskmåsar började slåss om kebabbitarna alldeles framför mig.
Jag tvingades fly.