Mina gamla VHS-recensioner, del 3 av 4

SCREAMERS

(Scanbox)

Regi: Christian Duguay

Med: Peter Weller, Roy Dupuis, Jennifer Rubin

USA/ Kanada/ Japan 1995

Baserad på en novell av Philip K Dick, och med manus av Dan O'Bannon, kunde det här ha blivit något men det blev det inte.

     På en krigshärjad planet lever några överlevande grupper människor i skräck för såkallade screamers; mobila, målsökande landminor, som låser sig på sina offer, och skivar upp dem. Screamersarna håller till under marken, och när de far fram, ser de ut ungefär som monstren i Hotet från underjorden. Screamers skapades av människor, men har nu utvecklat egen intelligens.

     Stenhårde officeraren Weller (skådisen som ju mest är känd som RoboCop, och som anses ha för märkligt utseende för “vanliga” roller vilket har lett till att han dyker upp i ganska obskyra filmer nuförtiden) och en grön soldat ska ta sig över ödemarken till fiendens högkvarter för att diskutera ett fredsavtal. På vägen dyker det upp en ny sorts screamer i form av en liten föräldralös pojke med en nalle i handen. Jovisst, nu har landminorna blivit så intelligenta att de kan bygga perfekta kopior av människor. Det blir mycket springande i underjordiska gångar, innan hjälten lyckas fly. Precis de människor man tror är screamers, är det också.

     Förtexterna är snygga, men annars ser filmen lite billig ut, och känns rätt avslagen. Dock är vissa specialeffekter ganska bra. Regissör Duguay har tidigare bland annat gjort ett par “Scanners”-uppföljare.

HANDS OF STEEL

(VTC)

Regi: “Martin Dolman” (Sergio Martino)

Med: Janet Ågren, Daniel Greene, George Eastman, Donald O'Brien, John Saxon

Italien 1985

Numrets Janet Ågren-film. En italiensk variant av Terminator, som kanske inte är så lyckad som Terminator-kopia, men som är rätt underhållande ändå.

     Daniel Greene är någon sorts cyborg i framtiden (år 1997), som programmerats för att döda en miljökämpe. Mordförsöket misslyckas, och John Saxon, som basar över ett multiföretag, och som är den som gett Greene uppdraget, organiserar en klappjakt på Greene, som flyr ut i öknen.

     På en bar i öknen träffar Greene Janet Ågren, och hjälper henne med karlgörat. Det visar sig förstås att Greene egentligen är snäll och rar, och gillar att hjälpa människor i nöd. Greene bryter arm och slåss med de lokala hårdingarna. Bovarna dyker upp och flyger helikopter och har sig. Greene släpas efter en bil. Huga. Janet blir skjuten, men överlever.

     På slutet dödar Greene alla, och sliter ut hjärtat på Saxon. Claudio Simonetti har gjort musiken.

MARDRÖMMEN

Orig. titel: Human experiments

(Hemvideo)

Regi: Gregory Goodell

Med: Linda Haynes, Geoffrey Lewis, Ellen Travolta, Aldo Ray

USA 1980

Den här filmen har en trailer som är väldigt lockande. Nu lever filmen inte riktigt upp till trailern, men den är inte fy skam för det. Det här är nämligen en country & western-splatter-women in prison-galen läkare film.

     Haynes är en turnerande sångerska, som far omkring ensam, och spelar på barer. När hon får lite strul med Aldo Rays sheriff, flyr hon, och knackar på dörren till ett hus. Dörren är öppen, och hon går in. Därinne ligger en massa blodiga lik, som skjutits ihjäl av en liten pojke. Haynes får tag på ett vapen och pangar pojken (som överlever). Polisen anländer, och arresterar Haynes, som placeras i ett kvinnofängelse.

     På fängelset jobbar Lewis, som är en riktig knasboll till fängelseläkare. Han håller på med helfestliga experiment nere i källaren, där han låser in kvinnor, vilka han behandlar som småflickor. Detta leder till att kvinnorna uppför sig just som småflickor. Ibland tar Lewis flickorna med sig hem, och bjuder på hemlagad potatismos. “Jag gillar inte pulvermos,” säger Lewis. “Jag gör mitt mos själv, det är jättegott! Ät!”.

     Ett bizarrt negerrockband framträder på fängelset. Under konserten försöker Haynes fly tillsammans med Travolta (Johns fula syster). Flyktförsöket misslyckas, och Haynes stoppas ner i källaren, och får åka hem till Lewis och äta potatismos.

     Den lille pojken som mördade sin familj erkänner att det är han som är mördaren, och Haynes ska släppas fri. Då försöker Lewis få Haynes att skjuta fängelsedirektören. Istället skjuter hon sönder en kruka. Sedan beger hon sig ut på vägarna och sjunger country igen.

     Filmen är rätt kort, och bra för sin längd.

SPINDLARNA

Orig. titel: Kingdom of the spiders

(Trix videofilmer)

Regi: John "Bud" Cardos

Med: William Shatner, Tiffany Bolling, Woody Strode

USA 1977

Djuren anfaller-film av gammalt gott slag. William Shatner, iförd cowboyhatt, är ridande veterinär ute på landsbygden. Han kallas till bonden Woody Strode, som har en ko som har dött av en mystisk sjukdom. Kon skickas till en expert som kommer fram till att kon dött av ett spindelbett. "Spindlar? Ha ha ha!" skrattar Shatner.

     En kvinnlig entomolog anländer. Shatner är bufflig. Hon gillar inte Shatner. Lite senare har de fått ihop det.

     Entomologen hittar flera spindelkullar runt om på bygden, med miljardtals illasinnade kryp, som förstås börjar anfalla folk. Självklart ska det hållas en festival i en liten stad i närheten. Staden måste utrymmas, och folk dör. Uuöööaaarrgh!