Litterära parodier

Det är söndag och blåsten till trots var jag ute och flanerade. Fast jag väntade tills det blåste lite mindre och solen tittade fram.
Jag hade turen att råka passera Stortorget just som den dansande polisen framträdde. Jag gissar att idag var sista dagen. En rätt stor klunga människor hade stannat upp och utgjorde applåderande publik. Precis som för en vecka sedan var det roligare att betrakta publiken, i synnerhet de som inte kände till att det handlar om en performance. En tjej med okänd dialekt pratade i mobil och sa "Jag är på Stortorget och ser på ... en polis som ... öh ... dansar..."
Som jag ju så ofta gör tittade jag in om Hamrelius och plockade lite bland de engelskspråkiga böckerna.
Jag läste aldrig "Pride and prejudice and zombies" när den kom för, vad var det, ett eller två år sedan. Visst, den fick rätt bra kritik, men det hela lät som något som hade varit kul på fem sidor i MAD och inte som en hel roman.
Nu har "skräckparodier på klassisk litteratur" - eller vad jag ska kalla det - blivit en egen genre. På skräckbordet (Hamrelius har ett sådant) låg ett flertal liknande böcker. Och de känns inte så lockande. Visst, "Jane Slayre" är en kul titel, men jag vet inte om det är så kul med en hel roman om Jane Eyre som vampyrjägare. Eller den där om Henrik den åttonde som varulv, vad den nu heter. Ett skämt på 400 sidor är för mycket. Det är som filmen EN DING, DING, DING, DING VÄRLD - tre timmar slapstick.
Hmm.
Men det finns kanske en hacka att tjäna här? Kanske är det läge att börja skriva skräckparodier på svenska klassiker?
"Blodröda rummet".
"Doktor Glas & herr Hyde".
"Kungsgatan som Gud glömde".