söndag 4 juli 2010

En film jag länge velat se #18

NEW YEAR'S EVIL (1980)
Någon gång i slutet av 1980-talet fick jag en - vad jag tyckte - skitbra idé till en skräckfilm, eller möjligtvis en skräckserie: en seriemördare som i ett eget jetplan, eller möjligtvis en skitsnabb bil, tar sig från tidszon till tidszon på nyårsafton och mördar folk på tolvslaget.
Men så köpte jag Phil Hardys standardverk "The Encyclopedia of Horror Films", det bör ha varit 1989, och en helt ny värld öppnade sig. Jag lusläste den här boken och konstaterade att jag inte hade hört talas om den övervägande majoriteten filmer (Här listas ju obskuriteter från hela världen). Och inte hade jag en aning om att det redan 1980 gjorts en film om en tosing som mördar folk på tolvslaget i USA:s olika tidszoner: Golan-Globus-produktionen NEW YEAR'S EVIL. Men jag har inte lyckats se den förrän nu (fast jag kan ju inte påstå att jag letat aktivt efter filmskrället).
Roz Kelly spelar Diane Sullivan, programledare för en otroligt populär TV-show med new wave-rock. På nyårsafton spelar en massa band live i direktsändning och tittarna kan ringa in och rösta. Det här handlar om den där typen av Hollywood-new wave, där folk har kraftig ögonmake-up och gärna rosa (eller annan färg) trianglar målade på kinderna. Jag har ingen aning om den här looken faktiskt existerade i verkligheten, jag kan inte komma ihåg att jag sett vanligt folk eller programledare eller ens rockband som såg ut så här. Det är som med punkarna i DEATH WISH 3. Pellejöns-look.
Diane har problem med sin känslige son, som tycker att hon försummar honom - vilket hon även gör den här kvällen, när han vill berätta att han fått en roll i en ny TV-serie. Hon lyssnar inte! Han längtar efter sin farsa som han sällan ser till.
Plötsligt ringer en tosing med röstförvrängare in till programmet. Han hävdar att han är Eeeevil, och vi får faktiskt se hur han ser ut, eftersom han inte är maskerad: han spelas av Kip Niven och ser ut lite grann som en betydligt tanigare Kevin Sorbo. Och vad har han på hjärtat? undrar förstås ni. Jo, Evil har en kassettbandspelare och på den har han ljudet inspelat från när han mördade en sjuksköterska på tolvslaget - hon skulle straffas för att hon var naughty. Nu tänker minsann Evil straffa en ny naughty flicka vid varje nytt tolvslag i USA, vilket han gör. Men jag blir inte riktigt klok på om han faktiskt själv förflyttar sig mellan tidszonerna, eller om han nöjer sig med att vänta en timme, slå på en radio och ratta in en station i en ny stat och spela in ljudet när han mördar någon medan det jublas i radion i bakgrunden. För det verkar onekligen som om han fuskar på det här sättet. Oftast dödar han med sin stilett och vid ett tillfälle maskerar han sig - med lösmustasch! 
Nå, polisen jagar herr Evil och de har kommit på att han tänker spara Diane till sist. De spärrar av hotellet där Diane befinner sig, men Evil - som mördat lite extra folk, typ poliser - har redan hunnit ta sig in i byggnaden, och minsann om han inte, iförd vad som ser ut som en Stan Laurel-mask, kliver in på Dianes hotellrum. Hur lyckades han med detta? Jo, det visar sig förstås att ...
* * * SE UPP! HÄR KOMMER SPOILERN! * * *
... Evil är Richard Sullivan, Dianes make! Mannen som Dianes son saknade. Fast det hade jag räknat ut redan i början. Vi får veta att Richard suttit inspärrad på dårhus. Han gör sitt bästa för att döda Diane, men det går inget vidare, och till slut trillar han ner från hotellets tak och dör ihjäl sig. Slut.
* * * NU KAN DU TITTA IGEN! * * *
NEW YEAR'S EVIL är inget vidare. Idén är ju intressant - fattas bara, jag hade ju själv kommit på den en gång i tiden! - men utförandet är tradigt. För att vara en slasher är filmen förvånansvärt oblodig, i synnerhet för att vara en slasher från 1980. Möjligen skulle man kunna likna filmen vid en giallo, i synnerhet då mördaren viftar med kniv, men den bryter mot giallons regler, eftersom vi ju får se mördaren redan från början - även om det är meningen att vi inte ska fatta vem han är. Nej, det här är mer eller mindre en vanlig mordthriller som försöker maskera sig som skräckfilm.
Regissör Emmett Alston hade en kort men intressant karriär, eftersom han bland annat regisserade NINE DEATHS OF THE NINJA, FORCE OF THE NINJA, WAY OF THE NINJA och 3 LITTLE NINJAS AND THE LOST TREASURE.
Men trots att filmen egentligen är alldeles för tråkig, bör den förstås kollas in, dels för sin bänga handling, och dels som ett tidsdokument. Det förekommer en massa band och musik i filmen, och i princip rubbet är skitdåligt.
Roz Kelly ser inte alls ut som någon som är The Queen of Rock, snarare som en översminkad, överårig hagga med noll koll på rock'n'roll. 

0 kommentarer:

Skicka en kommentar