En film jag länge velat se #17

BERSERKER (1987)

I slutet av 1980-talet läste jag en recension av Jefferson Richards BERSERKER i Fangoria. Jag minns inte vad det stod, vad de tyckte - troligen var de inte så positiva - men vid den här tiden var jag fortfarande väldigt facinerad av alla okända skräckfilmer som släpptes på video i USA. Det här var ju innan den stora skjuta-på-olika-videoformat-boomen och floden av direkt-på-video-filmer. Majoriteten filmer sköts fortfarande på film, oftast 35mm - och de mest obskyra filmer biovisades. Gick BERSERKER upp på bio i USA? Ingen som helst aning.

Ett par år senare hittade jag en amerikansk pocket som reades ut på Landskrona Bokhandel. Av någon anledning hade de en väldig massa engelskspråkiga skräckpockets som såldes ut, så jag köpte ett helt gäng, men en av dem hette "Berserker". Jag minns inte så mycket av den, men jag tror att jag läste den. Den utspelade sig på Nordpolen, vill jag minnas, och handlade nog om ett monster. Jag undrade om filmen bygger på boken.

Nu 23 år efter att den gjordes har jag sett BERSERKER, och den har definitivt ingenting med boken att göra. Richards film är en slasher.

Som jag nämnt tidigare, är jag rätt svag för 80-talsslashers. Då, i slutet av 80- och början av 90-talet, tröttnade jag på dem, men idag framstår de som rätt charmiga, även om en stor del av dem är under all kritik. Och dessutom gjordes de alltså oftast för biovisning - de såg ut som biofilmer, även om undantag finns (jag tänker närmast på HIDE AND GO SHRIEK... En osebar film).

BERSERKER börjar med en lustig prolog: vi ser fören på ett drakskepp, som glider fram i nattens mörker. Det står att det är vikingatid och en text förklarar något om bärsärkar. Och så får vi se en biffig kille iförd djurhudar och björnmask stå och vråla ombord på skeppet.

Förtexter följer, och så är det nutid, eller rättare sagt: det är 1987, vilket förstås är bättre än nutid. 1987 innebär att vi får 80-talsbrudar! Vi träffar genast ett gäng "unga vuxna" som ska bege sig till vildmarken för att - Gissa! Just det! - campa.

Det är den coole, kaxige, irriterande killen som ger intryck av att vara ledare och hans lite blyga, blonda flickvän med en trevlig frisyr av ett slag jag inte sett på väldigt länge. Det är den Kåta Bruden (brunett) och hennes småbiffige pojkvän, och så är det ett tredje par, men de är så anonyma att jag nästan förträngt dem.

De har med sig en kassettbandspelare som spelar saxofonbaserad popmusik, eller ibland något jag gissar är hårdrock. De dricker öl medan de åker till skogen och de har marijuana i handskfacket, och den kaxige killen kastar ut en tom ölburk genom den nervevade vindrutan.

Dock råkar han göra detta just när de passerar den lokale sheriffen, så gänget stoppas. De ber om ursäkt och förstår att de gjort fel. Sheriffen låter dem fortsätta - men inte förrän han frågat vad det är för bok den anonyme killen har med sig. Jo, förstår ni, killen har plockat med sig en tjock bok om trakten, och i den står det något om en vikingalegend, om bärsärkar och grejor. Sheriffen känner minsann igen boken! Han erbjuds att låna den, men avböjer.

Gänget anländer till stället där de ska campa. Där står en viss Pappy Nyquist och väntar. Pappy spelas av B-filmslegenden George "Buck" Flower, och han ska föreställa norrman! Jo, de befinner sig ju i gamla vikingatrakter. Pappy har lustigt skägg och talar med skandinavisk brytning, fast han låter inte speciellt norsk. Eller svensk.

Den kaxige killen säger att han växte upp i trakten och vill campa i samma stuga som alltid, men Pappy vill inte kännas vid snubben. Dock är han trevligare mot de andra. De får dock inte bo i den önskade stugan, den är uthyrd till andra, utan hänvisas till en annan längre bort.

Men gissa vad den kaxige killen gör då! Jo, han kör till sin uppväxts stuga ändå, och den visar sig vara tom. Fast det är farligt i trakten! En gång hittades en liten flicka lemlästad av en björn. Blondinen blir rädd.

Samtidigt som gänget spelar kassettband och hånglar, sitter Pappy på sin veranda och pratar med sheriffen. De är oroliga för gänget. Kanske borde sheriffen titta till dem.

Vi får se en massa point of view-bilder från skogen. Vem är det som smyger i buskarna? Vi får även se en björn lufsa omkring.

Blondinen blir kissnödig, och putain de merde, men det finns ingen toalett i stugan! Hon måste gå ut och pinka i en buske. Vad tror ni att hon gör? Går hon ut till första, bästa buske utanför stugan? Nej, nej, nej. Självklart går tösabiten - som är sötast i filmen - 300 meter rakt in i den mörka, dimmiga skogen. Efter att ha tömt blåsan, går hon vilse, men då stöter hon på Kåta Bruden och hennes småbiffige pojkvän, som gått ut för att leta efter blondinen. Medan blondinen promenerar åt rätt håll, klär Kåta Bruden av sig helnäck och har sex med killen.

Medan de kopulerar i skogens famn, attackeras blondinen av någon eller någonting. Blod sprutar, men vi ser inte så mycket. Kåta paret har klätt på sig igen, men ve och fasa, under en gran hittar Kåta Bruden två blodiga lik - det är männen som egentligen skulle bo i stugan! Hon skriker och kutar iväg - och efter att ha kutat en bit, snubblar hon över blondinen, som fortfarande lever. Kåta Bruden håller gråtande blondinen i sin famn, men då kommer den mystiska skepnaden igen och slår ihjäl Kåta Bruden och passar samtidigt på att döda blondinen ordentlig.

De andra i gänget har hört skriken och störtar till platsen. Nu måste de ta sig till bilen, som inte står parkerad där den borde stå, eftersom den kaxige killen flyttat på den för att lura Pappy.

Men vem är det som har ihjäl folk? Är det björnen? Fan heller. Det är en kille utklädd i djurhudar och med en björnnos som mask - typisk bärsärkardräkt, som alla vet - som är ute på illasinnade upptåg i skog och mark. Varför? Hur fan ska jag veta det?

Kaxige killen dödas, i alla fall. Kanske även den småbiffige killen, jag minns inte - trots att jag såg filmen idag. Men det spelar ingen roll.

Nu kommer sheriffen (som förresten är gråhårig) och hjälper till. Bärsärken kommer farande, så då passar sheriffen på att skjuta honom. Pang! C'est tout. De överlevande åker därifrån.

*** HÄR BLIR DET FRÄSIG SPOILER! ***

Kanske onödigt att varna för en spoiler här, eftersom du förstås läser det här ändå.

Filmen slutar med att vi får se det maskerade liket av herr Berserker ligga på marken. Plötsligt, puff, är masken borta, och då ser vi vem det är som smugit omkring och mördat och burit sig åt. Surprise! Det är ... Pappy Nyquist! Han ger dessutom intryck av att fortfarande vara vid liv...

Nå, varför klädde Pappy ut sig och hade ihjäl våra vänner i festgänget?

... Hur fan ska jag kunna veta det? Han var väl vresig, antar jag.

*** SLUT PÅ FRÄSIG SPOILER ***

BERSERKER är en osedvanligt lam slasher. Den är så lam och tunn och dum att det är en bedrift att kunna göra en sådan här film, att kunna skriva ett manus som till större delen består av luft. Filmarna kom väl på titeln först. BERSERKER! Det låter tufft! Därefter kom det på att det kan vara fränt med en mordisk viking som leker Jason Vorhees.

Vad de inte tänkte på, är att det inte känns särdeles naturligt och självklart med en mordisk viking i en amerikansk skog. Ännu konstigare blir det förstås då alla förklaringar saknas. Eller försök att göra något mer av storyn. Det här manuset går inte från A till Ö, det nöjer sig med att gå från A till B.

...Och det är väl därför jag inte kan låta bli att charmas av BERSERKER, som förresten är överraskande oblodig. Dessutom är filmen förstås ett härligt dokument från 80-talet. Jag minns ju när jag och mina vänner (alla med tjusiga, fluffiga frisyrer, även jag, som hade mycket hår på den tiden) drog iväg till stugor och pimplade öl och bacardi nätterna igenom just år 1987.

BERSERKER är förstås skjuten på 35mm-film, och även om filmen är simpel på alla plan, ser den bättre ut än dagens digitala produktioner.