DVD: The Stepfather

THE STEPFATHER (Sony Pictures home Entertainment)

Trenden med nyinspelningar av relativt nya filmer går vidare. Vad är mer onödigt än remakes på populära skräckfilmer från 1980-talet? Jo: remakes på smått klassiska filmer - riktade till en vuxen publik. Som Joseph Rubens THE STEPFATHER från 1987, en jääävligt bra och spännande thriller efter manus av Donald E Westlake (som hittade på storyn tillsammans med Brian “Death Wish” Garfield). Terry O’Quinn spelade den mordiske psykopaten som gör ständiga försök att skapa den perfekta, amerikanska kärnfamiljen - vilket han gör genom att under falsk identitet ragga upp ensamstående mödrar. När familjen inte uppfyller hans hårda krav, mördar han dem och går vidare.
    
THE STEPFATHER blev så framgångsrik att det kom en uppföljare 1989 i regi av Jeff “Leatherface” Burr. O’Quinn var tillbaka - trots att han till synes strök med på slutet i första filmen - och även om filmen mest var en upprepning med lägre budget, vill jag minnas att den var rätt okej.
    
Guy Magars TV-produktion THE STEPFATHER III från 1992 har jag inte sett. Tydligen överlevde styvfadern även sin säkra död i tvåan. Men nu ville inte O’Quinn vara med längre, så rollen övertogs av Robert Wightman. Tydligen ska filmen börja med att styvfadern genomgår en plastikoperation och får ett nytt ansikte...
    
Och så har vi då nyinspelningen av originalet. En bioproduktion från 2009, men här i Sverige gick den direkt på DVD.
    
Ärligt talat är det rätt svårt att recensera den här filmen. Precis som fallet var med remaken på OMEN från 2006, är det här nästan exakt samma film en gång till. I OMENs fall var dock allt sämre och tristare.
    
Nya THE STEPFATHER saknar förstås Terry O’Quinn, istället har vi Dylan Walsh som “David Harris”. Nu är det några år sedan jag såg originalet, men jag inbillar mig att Nelson McCormicks remake nästan följer originalet scen för scen - de börjar precis likadant: styvfadern duschar, rakar sig och klär på sig, och när han lämnar villan han befunnit sig i, ser vi att det ligger flera lik på golvet.
    
“David” träffar på Susan (Sela Ward) och hennes barn i ett snabbköp. De slår sig i slang. Hon är frånskild, han charmar in sig - och så hoppar vi sex månader fram i tiden. “David” bor i Susans villa och de ska gifta sig. Dock anar Susans äldste son att det är något skumt med “David”. Han omnämner sin dotter - som han hävdar omkommit i en bilolycka - vid olika namn, han har inga fotografier på sig själv, vägrar bli plåtad, och en grannfru tycker att han liknar den efterlyste familjemördaren vars fantombild visats på TV.
    
Självklart klarar “David” inte av situationen längre. Han har ihjäl granntanten och snart svävar även Susan och hennes vänner i livsfara.
    
Jag hade nästan förberett mig på att skriva en totalsågning av den här filmen. Det kändes omöjligt att filmen skulle kunna vara bra. Och nej, självklart är Joseph Rubens version från 1987 bättre. Men - den här nyinspelningen är betydligt bättre än väntat. Allting är synnerligen kompetent gjort och skådespelarna överraskande bra. Den grundläggande storyn är så pass bra och unik, att det nog är svårt att misslyckas med den. Dessutom ser Dylan Walsh ut som en typisk helylleamerikan, vilket kanske inte Terry O'Quinn gjorde.
    
Jag kan mycket väl tänka mig att de (tonåringar) som aldrig sett originalet, kommer att tycka att det här är ruggigt spännande. Och trots att jag själv i princip hela tiden visste som som skulle hända, tyckte även jag att det ibland var rätt spännande. Om inget annat fann  jag filmen tillräckligt underhållande för att jag skulle se hela i en sittning, jag tog inte ens pisspaus.
    
Därför kan jag sätta en trea i betyg. THE STEPFATHER är en helt okej film, i synnerhet för att vara en remake. Slutet skiljer sig en aning från originalet och slipsen på DVD-omslaget figurerar inte i filmen.