För några år sedan träffade jag på bröderna Baker och Alexander Karim i Cannes, den förstnämnde regissör, den senare skådis. Jag tyckte det var lite lustigt att Baker i alla fall då bodde i Glumslöv strax norr om Landskrona. Jag tyckte även att det var irriterande när han berättade att han jobbat för Roger Corman (coolt!), men nu återvänt till Sverige, där han gör saggiga dramer (Inte coolt!).
En tredje man i brödraskapet Karim, är Othman, en kille som - hör och häpna - bor i Landskrona. Han regisserade filmen OM SARA för några år sedan, en film jag inte sett, och nu är han tillbaka med ett drama som utspelar sig i Malmö.
Det finns en grej med den här filmen som gör att den, tja, den blir väl inte intressant, men den väcker onekligen nyfikenhet: en av huvudrollerna innehas av Danny Glover. Roger Murtaugh från DÖDLIGT VAPEN! I Malmö! Jo, det är lika surrealistiskt som det låter som.
Glover spelar Franzis, en afrikan som bor i Malmö, där han säljer afrikanska konsthantverk, vilket inte går något vidare. Han skriver med jämna mellanrum brev hem till sin fru Alice i Afrika, brev som börjar med “Dear Alice”; filmens ursprungliga titel.
Peter Gardiner spelar en socialtant. Fast manlig. Han har två ungar tillsammans med sin fru Tuva Novotny, som klättrar på karriärstegen och nu ska bli officiell partner i en advokatbyrå.
Och så har vi Ulf Brunnberg, som är programledare för ett populärt TV-program.
FÖR KÄRLEKEN börjar med en hetsig biljakt. Gardiner med barnen jagas av en fly förbannad Brunnberg. Glover sitter på en buss. Alla bilarna krockar med varandra i en fantastisk och imponerande bilkrasch av Hollywoodmodell (kraschen är riggad av en farlig massa människor som heter Ersgård i efternamn). Till synes dör alla.
Därefter får vi veta vad som ledde fram till kraschen. Glover utövar dörrknackning
och knackar på hos ett fruntimmer i ett radhus, men när hon gör närmanden flyr Glover, varpå fruntimret ropar “Han försökte våldta mig!”. Tvärsöver gatan hör Meta Velander detta och ringer polisen.
Samtidigt kallas Brunnberg upp till ett möte på TV-bolaget, vars kontor verkar ligga ovanpå restaurang Glasklart i Västra Hamnen. Han får sparken - han ska ersättas av yngre förmågor. Han blir fly förbannad och än värre blir det när han inbillar sig att hans fru Regina Lund är otrogen.
När Gardiner ska parkera bilen på Stortorget kommer Brunnberg farande och knycker P-platsen. Gardiner blir skitarg. Bråk uppstår. Polisen anländer. Gardiner, som liksom Glover och regissör Karim är svart, arresteras av polisen i tron att han är våldtäktsmannen, enligt Velanders beskrivning “en riktig neger”.
Novotny ska just till att skriva under kontraktet som gör henne till partner, när hennes två kollegor har ett sista önskemål - eller snarare krav: de vill att hon byter efternamn. Det ser inte bra ut, tycker de, om hon bär sin makes afrikanska namn. Hon blir pissed. Det blir Gardiner också.
Under tiden har Glover hunnit dricka kaffe hemma hos Pierre Lindstedt.
Othman Karim har även skrivit manus till sin film, som mer eller mindre är en kopia på det amerikanska dramat CRASH, som kom för några år sedan - nej, inte Cronenberg-filmen; den andra. Det är inte särdeles originellt, det är det gamla vanliga med några olika människors liv som vävs samman och det berättas på samma sätt som SHORT CUTS.
FÖR KÄRLEKEN är märkligt ojämn. En del scener är under all kritik. Trots att filmen utspelar sig i Malmö, talar - som vanligt - få av de medverkande skånska. Men några äkta skåningar dyker upp, och de är rätt kassa skådisar - eller riktigt ruggigt kassa skådisar. Scenen där Brunnberg får sparken är sanslöst risig. Det ser ut och låter som en skånsk porrfilm. Tänk er en bra skådis som Brunnberg i en skånsk porrfilm. För Brunnberg, denne utmärkte dramatiske skådis som alltid underskattats på grund av sin Vanheden-roll, är förstås bra - även om just den här rollen är osannolik och överdriven.
Även andra scener, händelser och rollfigurer är osannolika. Vad är det för jävla advokatbyrå som väntar med att anmärka på en ny partners namn förrän papperen ska skrivas på? Något sådant skulle knappast ske i verkligheten.
Filmens dialog följer den svenska standarden - man pratar bara om saker som har med handlingen att göra. Här finns inga repliker som tillför rollfigurerna lite karaktär eller dimensioner; ofta räcker det med struntsaker som “Såg du matchen igår?” för att ge ett sken av realistisk dialog. Peter Gardiner är skitförbannad mest hela filmen, så varför ska jag tycka om honom? Och Tuva Novotny i sin tur är konstant streberaktigt bitchig, så hennes rollfigur gillar jag inte heller.
Just det, Stefan Sauk figurerar också som en alkad kändis som ställer till det för sig och andra.
Här och var lyser det till. Scenen där Danny Glover besöker Pierre Lindstedt är riktigt bra - fast den har egentligen inget med resten av filmen att göra. Och självklart är det kul att se Lindstedt och Meta Velander, två aktörer jag inte sett på väldigt länge, jag visste inte ens att Velander fortfarande lever.
Trots alla dessa anmärkningar kan jag skönja en viss kommersiell potential i Karims filmkalops. Det finns något amerikanskt och hollywoodskt över anrättningen, även om det hela är alldeles för valhänt. Och jag hade inte råkigt när jag såg filmen - ett faktum som nog berodde på alla häpnadsväckande bänga inslag, samt förstås det faktum att den utspelar sig i staden där jag bor. Javisst, jag ägnade full uppmärksamhet åt att notera miljöerna.
... Och Danny Glover, då? Tja ... Jag vet inte riktigt hur han hamnade i det här. Han är som han brukar vara, lite tradig, och nu är han märkbart gammal och gubbig. Men nog ser det bisarrt ut när Sergeant Murtaugh kommer dragande på sin kabinväska över Gustav Adolfs torg, trakterna kring Möllan och andra ställen. Den som har pengar över vill kanske bränna dem på en biljett till FÖR KÄRLEKEN enbart för att få se Danny Glover promenera i NP Möllers fotspår.
(Biopremiär 9/7)
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar