Kaffe å kaga på nationaldan

Vaknade upp efter en förvisso återhållsam, men ändå blöt natt i goda vänners lag, och kände att jag nog måste ta en promenad för att få ordning på hjärna. Jag satte mig på en solig bänk i Kungsparken, men kände att det inte höll. Att sitta upp, alltså. Så jag la mig på rygg på bänken.
Några timmar senare kände jag att jag ju inte kunde ligga där hela dagen, så iförd min splitternya solbränna traskade jag vidare. Jag kontaterade att det var något på gång på Stortorget. Där fanns det en stor scen och en läktare, några tält och en väldig massa folk. Vad var det nu som var på gång? Jag läste på ett plakat: Malmös firande av Sveriges nationaldag.
Nationaldagen! Just fan! Det hade jag fullständigt glömt bort.
Fast jag brukar ju aldrig uppmärksamma den. Varken den eller andra, liknande specialdagar. Minns en gång för tjugo år sedan när jag och en gammal kompis tog en söndagspromenad och slog oss ner på Slottscafét i Landskrona. Det var väldigt fint väder och vi beställde varsin öl. Någonting skulle ske på scenen och vi märkte att vi fick onda blickar av alla pensionärer som var bänkade.
Det visade sig vara Folknykterhetens dag.
Programmet på Stortorget var inget vidare. Av det lilla jag såg. Malmö Brandkårs Orkester tutade i lurarna och en gospelkör uppträdde. Gospel är bland det jävligaste jag vet. Tydligen skulle det även bli nycirkus och akrobatik.
Men i ett tält bjöds det på kaffe och kaka! Gratis! Jag vet inte vad det var för några som låg bakom. De hade alla likadana blå uniformskavajer och scarfsar. Bastanta damer. Först gissade jag på Frälsningsarmén, men det kunde knappast stämma.
Men ändå. Kaffe och kaka.
Då blev det lite fest!