En film jag länge velat se #14

PLANET OUTLAWS (1939/1953)

Vore jag riktigt, riktigt gammal, otroligt gammal, hundra år gammal, då hade jag kallat Blixt Gordon för Karl Blixt. Det var nämligen det Alex Raymonds seriefigur fick heta när han först dök upp i Sverige.

På 1930-talet spelade Larry "Buster" Crabbe Blixt Gordon i ett par rafflande serials. Själv var jag bara en liten, liten gosse i hjälmfrisyr när jag under väldigt tidigt 1970-tal först fick se ett avsnitt av en av dessa serials. Eftersom hjälten heter som han gör, trodde jag att han hade superkrafter och kunde skjuta blixtar med händerna. Fråga mig inte hur det kommer sig, men jag minns att när jag såg detta mitt första Gordonavsnitt, skrek jag "Där blixtrade det! Och där!" under en scen där Blixt står iförd något slags specialdräkt och hanterar vad jag minns som en rymdtryckluftsborr, som slår gnistor.

Fast han hette dock inte Blixt Gordon när jag såg honom på TV. Han hette Jens Lyn. Och Dale Arden hette Dora. För självklart var det dansk TV som hade den goda smaken att visa serien.

Vi var ju väldigt svältfödda på science fiction på TV när jag växte upp. SF-serierna dök upp med flera års mellanrum. MÅNBAS ALPHA. STAR TREK. DR WHO på dansk TV. Och så kom då den påkostade Buck Rogers-serien med Gil Gerard. Pilotavsnittet hade till och med biovisats. Jag tyckte att BUCK ROGERS var så fantastiskt bra att jag blev alldeles svettig av serien. För en del år sedan fick jag DVD-boxen med samtliga avsnitt. Jag orkade inte se så många. BUCK ROGERS producerades förresten för att kunna återanvända alla effekter och kulisser från den nerlagda, oväntade floppen STRIDSPLANET GALACTICA.

Liksom Blixt Gordon, är Buck Rogers ursprung-

ligen en serie-

figur. Buck skapa-

des redan 1929, flera år innan Blixt, men bortsett från ett album baserat på Gil Gerard-versionen, tror jag inte att jag någonsin läst Buck Rogers. Blixt Gordon - check! Tom Trick (som Brick Bradford fick heta här) - check! Willy på äventyr (dansk Buck Rogers) - check! Allan Kämpe - check! Men Buck Rogers? Näää...

1939 var det dags för Buck Rogers att liksom konkurrenten Blixt Gordon bli hjälten i en serial; en följetong som visades innan huvudfilmen på biografer. Och vem fick äran att spela Buck? Förvirrande nog fick Buster Crabbe detta jobb. Killen spelade både Blixt och Buck, han såg likadan ut, och det är ingen större skillnad på serierna.

1953 fick någon en smart idé: varför inte klippa ner de tolv avsnitten av BUCK ROGERS till en långfilm? Strålande! Tänk er tolv gånger ungefär femton minuter. Okej? Och tänk er nu allt detta sammandraget till ungefär 70 minuter. Det är nämligen så länge PLANET OUTLAWS - som resultatet fick heta - varar. Behöver jag nämna att förvirringen är total i denna film som knappt hänger ihop överhuvudtaget?

Filmen ramas in av att en gubbe sitter i en radiostudio och talar direkt till oss i publiken. Jag gissar att detta är inspelat 1953, men jag kan förstås ha fel - bildkvalisorten är inte den bästa, inte ljudet heller. Gubben pratar om saker som för inte så längesedan var science fiction, men som nu blivit verklighet. Ubåten. Flygplanet. Och kyss Karlsson, nu pratas det om att ta sig ut i rymden! Gubben tar fram ett A4-papper och säger att han här har en fantastisk historia om framtiden och främmande världar. Och så börjar berättelsen...

Det blir toppraffel på en gång, när överste Buck Rogers och hans tonårige kompis Buddy kraschar med sin flygfarkost 1938. Vilka de är och vad de höll på med, har man klippt bort. När de vaknar har det min själ gått drygt 500 år. De hittas av uniformerade män - uniformerna är sparkdräkter och flygarmössor - och tas till Jordens ledare.

Buck verkar inte alls tycka att det är konstigt att han varit utslagen i 500 år. Han blir inte förbannad - han verkar inte bry sig över att han aldrig mer kommer att få träffa släkt och vänner. Tvärtom anpassar han sig till denna högteknologiska framtid på en gång.

I denna tjusiga framtid är allting retro. Storstaden är sådär tjusig som Metropolis var, med bulliga rymdskepp farande mellan skyskraporna, och folk bor i art deco-byggnader. Ja, inte våra hjältar, förstås. Buck och rebellerna. De verkar bo i grottor.

Ni förstår, en gangster som heter Killer Kane och dennes laglösa anhang försöker ta över hela universum. Trots att Buck är ny i den här världen, är han den som är mest lämpad att stoppa Kane. Ett led i genomförandet av detta, är utfärder till Saturnus, där det sitter något slags råd man kan prata med. Buck åker till Saturnus hela tre gånger under filmens gång. Fråga mig inte varför.

Killer Kane har även uppfunnit ett slags tankekontrollshjälmar. De ser ut som stora hinkar. Jordborna har sådana på huvudet och går omkring som robotar. Hur tokigt som helst.

Jag tror inte jag forstod någonting alls av PLANET OUTLAWS. Visst, jag begrep vad det gick ut på rent allmänt, men inte mer. Det här är så ryckigt och hoppigt att det i stort sett är omöjligt att hänga med i svängarna. Folk far hit och dit hela tiden, ibland slåss de, ibland ser de allvarliga ut, och Buck lyckas aldrig få ihop det med söta löjtnant Wilma Deering, som alltid hänger med på uppdragen. Han försöker inte ens stöta på henne. Nu tycker kanske något fruntimmer att det är väldigt positivt merd en kvinna som respekteras i sin yrkesroll i en film inspelad 1939, men Buck kunde väl åtminstone gjort ett försök att hångla upp henne.

För att spara pengar har man återanvänt filmmusiken från Blixt Gordon-serierna. Om jag inte är helt ute och reser, så hade Blixt redan återanvänt den från BRIDE OF FRANKENSTEIN. Även ljudet rymdskeppen ger ifrån sig är återanvänt från Blixt Gordon. Det skulle inte heller förvåna mig om grottorna är desamma - och i så fall är det samma grottor som förekom i Universals skräckfilmer.

Jag undrar vad publiken tänkte när de gick på bio 1953 och råkade få se en fjorton år gammal produktion. PLANET OUTLAWS måste ha tett sig otroligt föråldrad då - och inte alls så charmig som den är idag. För det är förstås det filmen är; charmig. Det här är en enda jävla osebar röra, men är trots detta charmig med sina tjusiga modeller av farkoster och byggnader.

Nya versioner av Buck Rogers verkar vara på gång hela tiden. En big budget-film är på väg, något som fått Fred Olen Ray att undra vad som ska hända med hans redan inspelade lågbudgetversion.